- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Fjerde bandet /
275

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

växt hänföras. Den måste betraktas såsom typ för ett eget
slägte, hvilket är fullt ut lika skarpt begränsadt som slägtet
Alaria och andra Laminariace-slägten. Den äger karakterer af
tre olika Laminariace-typcr: Alaria, Edäonia oeh
Saccorhiza-typen. Med den förra har den gemensamt den tunna, med
cryptostomata. försedda, af en kosta genomdragna laminan.
Med Edäonia öfverensstämmer den i laminans tillväxt- och
förgreningssätt; Jfr Aresch. Obs. Phyc. 5, sid. 12. Saccorhisa
liknar den deri, att sorus är utbredd öfver stipitaldelens
breda, vågigt veckade vingkanter. Denna kombination af
karakterer innebär tydligen, att den haft en sjelfständigt
fyloge-netisk utveckling. Följaktligen måste den betraktas såsom en
särskild typ. Möjligen är den utgången ur samma stamform
som Alaria-typen, ehuru den slagit in på en olika
utvecklings-riktning:. Genom laminans förgrening står den högre än denna,
lägre åter derigenom att sorus icke utbildas på sjelfständiga
blad utan på en utvidgad kant af bålens stipitaldel.

TJlopteryx pinnatifida (Harv.) Kjellm. mscr.

Alaria pinnatifkla Harv. Xew. Alg., p. 329.

Descr. Alaria pinnatifida Harv. 1. c.

» » amplexicaulis Martens, Preuss. Exp., p. 114.

Fig. j pinnatiflda Sur. Alg. Jap., t. 10.

» Uloptervx pinnatiflda, tab. nostra 11.

Tillägg till artbeskrifningen. Växten når en rätt betydlig
storlek. På ett zoosporangiebärande exemplar är stipes öfver
en half meter lång. Från basen till omkring 17 cm. höjd är
den försedd med breda veckade vingkanter, hvilka mellan 5
och 10 cm. höjd uppnå sin största bredd, d. v. s. omkring 1,5
cm. Ofvan 17 cm. höjd är vingkanten mycket smal, knappt 1
mm. bred. Detta exemplar har laminan kort, endast 20 cm.
lång. På andra exemplar är den längre, omkring 1 meter.
Bredden öfverstiger en half meter. Laminans grenar äro än
längre än kortare i förhållande till midteldelens bredd. Ofta
uppgår deras längd till 20 cm. och derutöfver. Medelnerven
blir åtminstone 1,5 cm. bred. Färgen tilltar i styrka med
åldern. Hos yngre exemplar är den ljusbrun, hos äldre
mörkbrun. Fastheten ökas också med åldern. Unga exemplar hafva
en papperstunn, äldre en tjockt membranös lamina. Sorus är
utbredd öfver vingkantens båda ytor, lemnande endast den
yttersta, på torkade exemplar något förtjockade kanten fri.
Den bildas af talrika, enrummiga zoosporangier och encelliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/4/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free