Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derefter besöktes den 3 augusti Beli Ostroiv eller Hvitön (se
Vegas färd, I, s. 191; 73° n. br., 70° 42’ o. 1. Gr.), en af fin sand
bildad, alldeles låg, jenin ö norr om Samojed-halfön. Ons
stränder äro nakna, men dess högre ställen beklädas med mossa
och lafvar, några örter och enstaka grästufvor, samt hyser
sötvattensamlingar med sumpiga stränder och kärraktiga ställen,
der marken antager en svag grönska.
På norra kusten af Samojed-halfön eller Jalrnal besöktes den
4 augusti helt kort en plats vid Malygin-sund (72° 52’ n. br.,
70° 10’ o. 1. Gr.).
I ändamål att förenkla redogörelsen för den nästföljande
kuststräckans topografiska förhållanden vilja vi till först i korthet
angifva de växttopografiska afdelningar, som Kjellman
der-städes urskilt och (s. 238—246) närmare beskrifvit. Han
åtskiljer : 1) rutmark, lindrigt sluttande, i allmänhet fast och torr
mark, der jorden spruckit i smärre, sexsidiga, regelbundna och
merendels något kupiga rutor, med ytterst torftig vegetation
blott i sprickorna eller ock längs dessas kanter; 2)
klippmark, bergiga kullar eller åsar, på ytan söndersprängda till
stenrösen, eller ock andra terränger med hopade klippor och
stenar, livilka mer eller mindre rikt täckas af lafvar af olika
slag, stundom med mer eller mindre inblandade fanerogamer,
deribland åtskilliga risväxter (Empetrum, lingon m. fl.); 3)
blomstermark, lucker, näringsrik jord på skyddade, för
in-solation väl belägna ställen, med artrik, mer eller mindre riklig
växtlighet af blomster med inblandade gräs och småris samt
mossor och lafvar; 4) kärrmark, jemna eller endast svagt
sluttande, lågländta och fuktiga, om våren mest
öfversväm-made marker, med bottenlager af bladmossor och inblandade
lafvar och något hvitmossor, samt ofta rikligt med gräs och
halfgräs, bildande en mer eller mindre frodig matta med ofta
inblandade örter. (De tvänne återstående slagen, tufmark
och sanddyner, som uppträdde längre österut, skola i det
följande behandlas). Dessa olika slags marker förekomma på
de olika orterna i vexlande förhållanden, betingande hvarje
trakts utseende.
Näst efter Beli Ostrow besökte expeditionen I’aimur-landets
Jcuster. Närmast stranden är trakten i allmänhet lägre, och
öfver hufvud är södra delen af Taimur-landets såväl inre som
kuststräcka endast ett lågt tundraland. Men emedan
Byrrangå-bergens klippmark uti inre Taimur-landets nordliga delar
sträcker sig ända till eller nära intill hafvet, äro kusterna på
dessa orter öfverliufvud, både på vest- och ostsidan, höga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
