Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boivoj (74°) med tvärbranta stränder, och Ljachows ö med
söndersplittrade bergkullar samt den från kusten utskjutande udden
Sujätoinos (72° 52’); men ehuru dessa orter i ornitologiskt afseende
skulle erbjudit mycket intresse, måste de, i anledning af den
sena årstiden, blott ses på nära håll. Afven längs kuststräckan
ända till Björnöarna (70 3/4°) och Tschaun-\iken erhöllos blott
några iakttagelser från öppna sjön.
Deremot hade expeditionen tillfälle att besöka åtminstone
några punkter vid TsclmJctsch-landets kust emellan Tschaun- ocli
Koljutschin-vikarne, nämligen: Kap Scliélagskoj den 5—6
september och Kap Jahan (69° 29’) den 8 — 9 september, hvarest
åter is mötte. Stranden bildar en låg, gräsbevuxen sandvall,
som framgår emellan hafvet och ett lågland med laguner; på
ett par ställen afbrytes vallen af 9—12 meter höga, tvärbranta
bergafsatser; längre inåt följer en gräsbevuxen tundra eller
ock s. k. rutmark, och landet höjer sig småningom till kala
bergshöjder (Vegas färd, I, s. 417, 420; Almqvist, s. 207).
Den 12—18 september låg Vega i följd af ishinder vid
Iricaipij (Nordkap, 68° 49’), en udde bildad af ett 100 meter
högt, brant emot hafvet stupande berg, som söderut starkt
sluttar, bärande klippor och stenar samt synnerligen yppig
lafvegetation (Almqvist, s. 208). Här fans ett skarffjäll
(Phalacr. pelagicus); men då fogelverlden redan var stadd på
flyttning eller hade flyttat, var här föga mera att iakttaga.
Den 27 september passerades Koljutschin-viJcen och ön (67°),
hvarefter Vega anlände till TschiMsch-h&lfön, och infrös den
28 september 1878 vid 67° 4’ 49" n. br., 173° 23’ v. 1. Gr.,
utanför byn Pitleleaj.
I stort taget bildar sålunda Sibiriens norra kust en låg,
undulerande tundra, som lindrigt sluttar emot norr och ofta
begränsas emot hafvet genom en lägre afsats eller strandvall,
bildad af ler, sand eller grus. Tundran genomdrages på
enstaka ställen af bergsträckningar, hvilka kunna närma sig eller
t. o. m. nå sjelfva kusten. Ostligare, i Tschuktsch-landet,
blir tundrans bredd i N. och S. mindre och inskränkes ostligast
så, att sjelfva TschuJctsch-halfön antager karakteren af ett
bergland, hvilket endast närmare Ishafvet till de allmänna yttre
dragen liknar tundralandet vid Sibiriens öfriga nordkust.
Halföns sydligare läge och dess granskap till det varmare
Berings-hafvet trycker ytterligare på densamma en annan prägel,
särdeles som berglandet räcker emot öster ända ut till kusten
och flerstädes bildar i hafvet stupande, höga strandbranter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
