Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelfva hafvet1 som lifnär en god del af fogelfaunan, bar
»redan på ett obetydligt afstånd från stranden ett djup af 4
till 5 meter. Derpå vidtager vanligen en parallelt med kusten
gående, mindre djupt liggande sandbar eller smal
undervattens-bank. Längre ut tilltar djupet åter hastigt och jemnt till 20
meter och derutöfver». Den litorala hafsregionen är fattig,
eller rättare hyser inga djur eller växter’-; vinterisens
förödande inverkan sträcker sig nämligen minst två, men i
medeltal tre famnar djupt, i följd af tidvatten, stormar och
grundisars framskridande. Men i den derpå följande sublitorala
regionen (3—30 till 40 famnar) äfvensom i den djupare
elito-rala regionen finnes på bottnen ett rikt djurlif af alla
everte-bratgrupper. Äfven under isfri tid stiga djuren ej gerna upp
i den litorala trakten, emedan sötvattnet från land och
flodmynningarna då alltför mycket uppblandar saltvattnet.
Sjö-fogelverlden är sålunda i hafvet hänvisad till djupet eller
yt-vattnet utanför stranden.
Annorlunda gestaltar sig emellertid hafvet såsom
förekomstplats för foglar under vårvintern. Oaktadt nämligen hafvet
närmast utanför tschuktsch-kusten vanligen är täckt med
sammanhängande is från oktober till juli, ligger dock öppet
vatten icke långt derutanför; eller också brytes den redan
bildade isen tidtals och drifves omkring, lemnande öppna
ställen, s. k. polynior, här och der länge nog. I dessa kunna
härdigare fogelarter qvarstanna eller uppehålla sig om våren.
Sedan kustisen genom vinterkölden sprungit i råkar och
sydlig vind eller eljest lämplig väderlek inträffat, kunna
vidsträckta isfält förskjutas obetydligt utåt den öppna delen af
hafvet. Råkarna blifva derigenom utvidgade till långa, smala
öppna rännor, s. k. reningar, som uti fasta isen sträcka sig
utefter kusten, mycket varierande i längd och bredd 3. Uti
dessa rännor kunna sjöfoglarne med lätthet nå det rika
djur-lifvet på bottnen.
Hvad åter vidkommer strandvallen 4 bildar den längs hela
den af expeditionen besökta kuststräckan, alltså åtminstone
1 Nordenskiöld, (uti Malms afhandling), Bih. t. K. Vet.-Akad. Handl.,
Bd 8, n:o 4, s. 5.
3 Kjell man, Uber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres;
Nov. Act. Reg. Soc. sc. Ups., ser. III, 1877, s. 60. — Stuxberg,
Evertebrat-faunan i Sibiriens Ishaf, Bih. t, K. Vet.-Akad. Handl., Bd -5, n:0 22, s. 42—48.
— Vega exp. vet. iaktt., I, s. 730—742.
3 Nordenskiöld, Vegas färd, I, s. 449.
* Nordenskiöld, Vegas färd, I, s. 452, II, s. 65; Bih. t. K. Vet.-Akad.
Handl., Bd 8, n:o 4, s. 5—7. — Almqvist, s. 210—211. — Kjellman, s. 245.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
