Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre sida brungrå, undre sidan grå med ett nästan hvitt band på de
mellersta pennorna, nedanför täckfjädrarna och ett annat smalare, icke fullt så
ljust band strax bakom skulderkanten. Af vingpennorna är den 3:dje längst,
2:dra och 4:de något kortare; den lista pennan är betydligt kortare än
ving-täckarna. (Nordqvist).
Följande mått (i mm.) äro tagna af n:r 205 och 238 såsom
färska, af n:r 301 såsom konserverad:
N:r. Längd. Vingen. Stjerten. Näbbens Tarsen. Mellantån m. klo. Baktån m. klo. Bakklon.
längd D- o: & <1 - ct- (t O bredd v. roten.
fr. munv. fr. pannan.
205, Ve Pitlekaj ... 175—180 105 73 20 12 4,5 5 27 21,5 15,5 7
238,oV/e 184 106 76 20 13 5 6,5 30,5 23 14,5 7,5
301. 10/6 — 100 71 — 12,5 4,7 — 31 21,5 — —
Såsom redan nämndes tillhör arten den nordamerikanska
kontinenten; varieteten Älicice (som icke har rostfärg på kinder
och hals) tränger i allmänhet något nordligare än hufvudarten
och tyckes hålla sig inom gränsen för buskregionen. Till
vintern flyttar arten ända till Cuba och Ecuador. Norrut är
hon funnen ända på Grönland vid Godthaab (tillfälligtvis), på
Labrador och i Hudson Bay-länderna, samt är utbredd längs
Mackenzie-floden ända till Ishafvet (Ross, Bl a kis ton), och
tränger uti Alaska jemte videbuskarna ända till mynningen af
Jukon-floden (D. & B.), Kowak-floden (Towns.) och
Kotzebue-sund (Nelson).
Sistnämnde författare angifver (sid. 57), att arten skulle finnas
j em väl i Kamtschatka, och på grund häraf antagligen ock uti
nordostligaste Sibirien, men Stejneger har (Auk 1884, sid.
166) sökt vederlägga den förra uppgiften, såsom beroende på
något misstag. Vega-expeditionens fynd gifva emellertid stöd
för Nelsons uppgifter, och det synes vara antagligt, att fogeln
finnes, åtminstone nordligare i Kamtschatka eller i dess inre.
Arten har tydligen kommit öfver till Tscliuktsch-halfön från
Alaska, och vidare utbredt sig i nordöstra Sibirien. Redan
Maydel fann henne vara ganska allmän i Tschuktsch-landets
skogbevuxna inre (Taczan., Journ. f. Orn. 1872, sid. 440).
Cabanis anför fogeln (T. Swainsonii) från Sibiriens ostliga
delar och Taczanowski (T. Älicice) från trakten norr om
Jakutsk (J. f. Orn. 1873, sid. 112).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
