Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delarna af kontinenten torde den ej gå så högt norrut,
då ju skogsgränsen der ligger betydligt sydligare. Arten
flyttar söderut ända till Central-Amerika, måhända ända till
Brasilien.
10. Dendroeca coronata (L.) Gray.
Tschuktscherne kallade fogeln utteradlin, liksom andra småfoglar.
Motacilla coronata Linn., S. N. I, 1706, s. 333; Gmel. S. N. 1788, s. 974
n:o 21.
M. canadensis L. et (liieme) Parus virginianus L. S. N. 1766, s. 342.
M. umbria (s. 959), cincta (s. 980) et pinguis (s. 973) Gmel. S. N. 1788.
Sylvia coronata Lath., Ind. orn. II, 1790, s. 538. —Vieillot; Wilson, Am.
Orn. II, 1810, s. 138, pl. 17 f. 4, et IV, s. 121, pl. 45 f. 3.
Sylvicola coronata Sw. & Rich., Fn. B.-Am. II, 1831, s. 216. — Audub., B. of
Am. II, 1843, s. 23, pl. 76. — Maxim. v. Wied, Journ. f. Orn. 1858.
s. 114.
Dendroica coronata Grav, List of Gen. 1842. — Handlist I, 1869, s. 240. —
Baird, B. of Am., s. 272; Rev. s. 187.
Rhimanphus coronatus Cab. Mus. Hein. 1850 I, s. 19.
Dendroeca coronata Sundevall, Öfvers. K. Vet.-Akad. Förhandl. 1800, s. 613.
— Coues, Key, 1872, s. 99; B. of N.-West. 1874, s. 57. Nelson, B. of
Ber. Sea, 1883, s. 64.
Äfven denna lilla, nordamerikanska sångfogel lyckades
Vega-expeditionen anträffa för första gången inom gamla
verl-dens gränser. Under öfvervintringen vid Tschuktsch-halföns
Ishafs-kust sköts nämligen en hane i vårdrägt den 25 maj 1879
(n:r 185, sprit) vid Jinretlen af en man utaf besättningen,
Boström, hvilken flere gånger bragte expeditionens
fogelsam-ling värdefulla bidrag. Om den vackert gultecknade fogeln
antecknades i färskt tillstånd följande:
Mått: Längd 132 mm., vingen från leden 72 mm., stjerten 58 mm.,
tarsen 20 mm.; 2:dra, 3:dje oeh 4:de handpennorna nästan lika långa, och
2—3 mm. längre än den första, samt 5—6 mm. längre än 5:te pennan.
Drägt: Hufvudets öfre sida blågrå, med svarta fläckar; sjelfva hjessan
citrongul; framför, öfver och bakom ögat går ett livitt band; hufvudets sidor
gråa, hakan hvit. Nacken blågrå, nästan utan fläckar. Ryggen är grå, på
midten stötande något i brunt, och har längsgående, svarta fläckar. Halsen,
bröstet och sidorna hvita med svarta, längsgående fläckar. Buken hvit; en
citrongul fläck på hvardera sidan af bröstet, och öfvergumpen likaledes
citrongul. Vingarna på öfra sidan brungråa: de nedersta skulderfjädrarnas
och de mellersta vingtäckarnas spetsar samt en del af yttre kanterna
grå-hvita: så att de bilda tvänne snedt öfver vingen gående, smala band.
Vingarnas undre sida ljusgrå, mot spetsen och yttre kanten mörkare. Stjerten
brunsvart med en hvit fläck ett stycke innanför spetsen på infanet af de
tre yttersta pennorna, större på de yttre af dem; på 4:de pennan endast en
antydning till hvit fläck på inre fankanten. Näbb och klor svarta.
(Nordqvist).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
