- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Femte bandet /
284

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

this species can claim for itself the highest northern range
yet recorded of any bird». (Feilden, Ibis 1877, sidd.
401—412, och Proc. Zool. Soc. of London 1877, sid. 30). På
ostkusten af Grönland häckar fogeln åtminstone ännu vid ön
Shannon vid 75° (2:dra tyska Nordpolsfärden).

Anm. Professor Nordenskiölds original-rapport (den 20 augusti 1878)
till doktor O. Dickson, publicerad uti svenska tidningar och sedermera
äfven i Vega-exp. vet. iaktt. I, sid. 16, ingår på tyska uti Petermanns
geogr. Mittheilungen 1879, sid. 13, men med ett egendomligt misstag.
Originalets ord, att »endast snösparfvar, sex eller sju arter vadare och några
gåsarter träffas på land i någon större mängd» återgifvas med: >nur
Schneeam-mern, 6—7 Arten, und einige Gänsearten trifft man in grösserer Anzahl auf
dem Lande». Detta återgifves uti Ornith. Centralblatt 1879, sid. 53, och ref.
(H. S.) tillägger, att uppgiften om 6—7 arter snösparfvar väl beror på något
misstag. Men något nummer senare (Orn. Centr. 1879, sid. 70) söker herr
E. F. von Homeyer förklara uppgiften derhän, att uti rapporten möjligtvis
skulle räknas till »Schneeammer» de fyra i Sibirien förekommande och
måhända nu vid Ishafs-kusten anträffade arterna af slägtet Leucosticte, hvilka i
flere afseenden, särdeles på långt håll. förete en viss likhet med de förra. — I
verkligheten anträffades emellertid lika litet »6—7 arter snösparfvar» som
någon enda art Leucosticte.

14. Junco hyemalis (L.) Sel.

(Det erhållna exemplaret benämndes af tschuktsclierna ramau).

Fringilla hyemalis Linn., S. N. Ed. X, 1758, s. 183 (nec ed. XIII). — Swains.

et Rich., Fn. bor. am. 1831, II s. 259.

Emberiza hyemalis L., S. N., Ed. 1766, s. 308.

Fringilla nivalis Wils., Am. Orn. II, 1810, s. 129, pl. 16 f. 6.

Niphcea hyemalis Aud., Birds of Am. III, 1841, s. 88, pl. 167.

Junco hyemalis Sclater, Proc. Zool. Soc. of London 1857, s. 7. — Baird,
B. of N. Am. s. 468. — Coues, Key, 1872, s. 141; B. of N.-W. 1874.
s. 141. — Nelson, B. of Ber. Sea, s. 71.

Denna för Amerikas nordliga delar karakteristiska art liar
icke förut blifvit anträffad inom gamla verldens gränser. Den

4 juni 1879 hemtades till Vega ett exemplar (9, n:r 210, sprit)
från tschuktsch-byn Tjapka vid Ishafs-kusten, ett stycke öster
om vinterqvarteret. Om detsamma antecknades i färskt tillstånd:

Längd 142 mm., vingen från leden 70 mm., stjerten 66 mm., näbben
från munvinkeln 11,5 mm., från pannan 10 mm., dess höjd vid roten 6 mm.;
tarsen 18,5 mm., mellantån med klo 18 mm. — Näbbspetsen brunsvart; på
hvardera sidan om underkäken en biåsvart fläck, innanför underkäksspetsen
en smutsigt hvit fläck, som framtill är kantad af brunsvart ; käkkanterna
genomlysande, hvita; näbben för öfrigt blåröd, mellan näsboj^arna något
ljusare. Tarserna ljust smutsigt köttfärgade; tårna ljust gråbruna, undertill
mörkare. Klorna på sidorna gråbruna, öfre och undre kanterna hvitgula.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/5/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free