Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Temm. & Schl.), Kina (Swinhoe) samt vissa delar af inre Asien (se
Finsch, Ibis 1877, sid. 53—54). Några författare anse fogeln (Temm. &
Schl., Fn. jap. 1842) vara identisk med M. major Hume (1875, Stray Feathers
sid. 35), exempelvis Sliarpe och Gurney (Ibis 1874, sid. 461 och 1879, sid.
79). Andra hafva velat förena denna större form med en medelstor, M.
govinda Sykes (Pr. Zool. soc. 1832, II, sid. 80—81) i Indien och med en
ännu mindre, M. affinis Gould i sydostligaste Asien och Australien,
bildande en kollektiv-art M. govinda (se härom Brooks, Ibis 1879, sid. 282—
284, och Schully, Ibis 1881, sid. 422). Nyligen har Sewertzow (i ett
post-humt arbete, utgifvet af Me nz bi er uti Nouv. Mém. Soc. imp. des Nat. de
Moscou, T. XV, 1885 sid. 114) åter skilt alla och tilldelar hvarje sitt eget
geografiska område.
21. Lagopus albus (Gm.) Vieill. (L. subalpinus Nilss.)
Tschuktsch.: reumrou.
Såsom bekant är dalripan utbredd emot norden så långt
snår af al, björk, dvergbjörk eller vide lemna henne skydd
och näring. Hon går i Finmarken och på Kola-halfön till
kusten, längs Petschora till mynningen (Seeb.), i Urals
nordligaste del äfven till kusten (70°, Hofmann); nära Obs
mynning finnes hon vid 66 4/ä—68° på Schtschutschja-tundran
(Finsch), och vid Jenisej går hon till Goltschicha (712/3°;
Seeb). I Taimur-landet tränger dalripan föga nordligare, till
72 V4°, är tillfälligtvis funnen ännu vid 72 1j2° (v. Midd.), men vid
Lena. finnes hon i hela deltat (72—73° 22’) och i sydliga delen af
Janas delta (71 1/6°; Bunge). På de sistnämnda ställena stannar
arten dock ej öfver vintern, utan drager sig något sydligare.
Deremot är dalripan icke funnen på den egentliga
Taimur-tundran, icke heller på någon af öarna uti Ishafvet.
I öfverensstämmelse härmed träffade icke heller
Vega-expeditionen denna ripart under färden omkring sjelfva
Taimur-landet. Antagligt är deremot, att arten, likasom vid Lena,
ostligare finnes flerstädes vid sjelfva kusten — t. ex. vid
mynningarna af Jana, Indigirka och Kolyma, måhända deremot
icke på tundra-landet emellan dessas, särskildt emellan de båda
förstas, utlopp; —men då inga landstigningar gjordes, erfors
derom intet. Längst i öster fans snöripan uti
Tschuktseh-landet allmänt, ehuru ej ymnigt, och åtminstone nära norra
kusten, der expeditionen öfvervintrade, var hon den enda
observerade riparten.
Den 18 (16?) november 1878 sköt doktor Almqvist vid
Pitlekaj tvänne exemplar, som voro i full vinterdrägt (n:r 87),
och tvänne dagar senare skötos ytterligare två; dessa vägde
l,8o, 1,75, 1,62 och 1,72 svenska ®. Den 29 november anteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
