- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Femte bandet /
306

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bland Totani utmärker sig denna art genom sin jemna och
fläckfria, mörka färg på kroppens ofvansida. Baird har för
densamma bildat ett eget underslägte, Heteroscelus,
karakteri-seradt derigenom, att den nakna delen af tibian är ovanligt
kort, tarsen särdeles låg äfvensom på baksidan täckt icke af
tvärplåtar utan af polygonala (hexagonala) fasetter. Bessa
egendomligheter synas vara nog anmärkningsvärda för att
särskilja underslägtet, hellre än att föra arten till Aditis, såsom
ett stort antal författare gjort efter Finsch och Hartlaub.
Då emellertid B air ds namn tidigare är i det närmaste taget
i anspråk inom en annan djurgrupp, har Stej neger 1884
föreslagit namnet Heter aditis.

Sistnämnde författare förkastar afgjordt, att man, efter
Cassins föredöme, sammanslagit H. incanus och brevipes. Den
förra skall nämligen tillhöra Amerikas pacifiska kuster från
och med Alaska och är dessutom funnen på Bering-ön samt
de ostligare polynesiska öarna; den senare åter — afvikande
genom kort näbbfåra (*/2 näbben), brunaktig ryggsida,
hvit-bandade öfre stjerttäckare och rent hvita undre stjerttäckare
samt buk — finnes endast på Asiens ostkust från Kamtschatka
och ända ned på Australien. — Vegas fogel afviker från
Stejn-egers beskrifning deri, att bukens midt är hvit, obandad,
ehuru delvis täckt af sidornas bandade fjädrar; men fogeln
hör för öfrigt tydligen till den amerikanska formen, incanus.

På Tschuktsch-halföns sydostkust har äfven Dall den 14
september 1880 (enl. H. Bean) erhållit tvänne hanar vid Port
Providence, Plover Bay. Nelson förklarar arten t. o. m. vara
lika allmän på sibiriska kusten af Berings haf, som på Alaska.
Då Stej neger uti sin synonymlista godkänner begges
bestämningar samt sjelf anträffat fogeln på Berings ö, och ett ex.
nu ertappats vid asiatisk Ishafs-kust, synes denna amerikanska
form dock vistas temligen regelbundet i nordostligaste Asien.
Det är då möjligt, att hon under flyttningarna färdas äfven
längs Asiens ostkust; en del uppgifter om »H. incanus» från
Japan borde då kunna vara riktiga, hvarför frågan förtjenar
fortsatt undersökning. — Om begge formerna tillsammantagas
såsom en enda art, är hon, såsom Finsch och Hartlaub
utlagt, funnen på nästan alla undersökta kuster af Stilla hafvet,
från Berings haf till Nya Zeeland, samt från Borneo till
Sydamerika. Stej neger har sökt fördela dessa fyndorter emellan
begge formerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/5/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free