- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Femte bandet /
329

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emedan denna märkliga fogelart nu för andra gången
anträffades i sommardrägt och invid Ishafvet samt vidare emedan
arten första gången blifvit iakttagen stadd på fullt regelbunden
vårflyttning i större antal, synes det lämpligt att här lemna en
’ kort historik af livad man under tidernas lopp inhemtat om den
samma. Det mesta har dock redan tidigare blifvit omsorgsfullt
sammanstäldt af Hartlaub (Journ. f. Orn. 1859, sid. 325—329)
och Harting (Ibis 1869, sid. 426), hvarför vi endast kunna
referera deras fakta och dertill foga de få uppgifter, som blifvit
offentliggjorda efter år 1869.

Fogeln har med allt skäl länge varit ansedd som en af de
allra sällsyntaste. Första gången beskrefs och afbildades arten
redan af Linné år 1764 uti Museum Adolphi Frederici (Tomi
secundi Prodromus, p. 26) under namn af Platalea pygmcea;
dess hemland uppgafs vara Surinam. Intagna år 1766 af
Linné uti Systema Naturse (ed. XII, I, sid. 231) afskrefvos
hans uppgifter om arten utaf flere författare (Muller 1773,
Gmelin 1788, Latham 1790, Vieillot, Donndorff 1794
m. fl.), utan att någon af dem kände sjelfva fogeln. Somliga
åter (Bancroft, Lesson 1831 och 1837) gjorde dessutom af
samma orsak betänkliga förvexlingar med andra och uppgåfvo
arten hafva erhållits från Guiana, ja t. o. m. Paris. Sjelfva
originalexemplaret råkade emellertid i glömska, antagligen
emedan det blifvit förlagdt. Ändtligen erhöll Thunberg ett
i sprit förvaradt exemplar, troligen just Linnés, ur en
samling, som tillhört apotekaren Zierv ogel i Sverige, och lemnade
deraf en beskrifning samt afbildning (K. sv. Vet. Akad. Handl.
1816, sid. 194—198, pl. 6). Exemplaret blef nu uppstoppadt samt
öfverlemnadt till Upsala universitets zoologiska museum och
förvaras derstädes ännu, om ock helt förbleknadt (jfr härom
Cabanis’ not i Journ. f. Orn. 1859, sid. 327, Lilljeborg, J.
f. Orn. 1860, sid. 299 och Pelzeln samma årg., sid. 460). Det
förblef ända till år 1836 det enda veterligen i samlingar
förförvarade.

Sedan nu utredning vunnits om utseendet af arten, hvars
hela tillvaro redan blifvit satt i fråga, uppstälde Nilsson
(Ornith. suecica, II, 1821, sid. 29) för densamma ett eget slägte
Eurynorhynchus, hvars art E. griseus han införde bland Sveriges
foglar, måhända i tanke, att exemplaret kunnat vara hemma
derifrån. Slägtnamnet blef dock redan tidigare af honom
med-deladt åt T emmin c k (Manuel d’ Ornith. II, sid. 594, 1820);
det har sedermera på mångfaldigt sätt blifvit i ortografiskt
afseende misshandladt (se Harting, Ibis 1869, noten sid. 427).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/5/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free