- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Femte bandet /
335

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flock och alla befunuos vara honor (b—h i tabellen), hos hvilka
de största äggen i äggstocken ej voro mera än 1,5—2 mm. i
diameter. Den 17 juli syntes dylika flockar vid strandpussarne
i närheten af den numera 5—600 fot breda vattenrännan, som
under de föregående dagarna uppstått närmast stranden.
Tvänne dagar senare, då Vega den 19 juli ångade österut
längs tschuktsch-kusten, summo omkring fartyget flockar af,
såsom det tycktes, simsnäpp-honor, förande hufvudet fram och
tillbaka, under det de emellanåt läto höra ett tschuitt. Kort
derefter passerades Ostkap, och expeditionen träffade ej mera
arten.

Nelson fann fogeln äfven på Wrangel- och Herald-öarna.
På Tschuktsch-halföns ostsida är arten tidigare funnen vid
Kaynes ö (Arakam) enl. C as sin i augusti 1855, då fogeln
under en ostlig storm sökte skydd i lä om tälten; dessutom
vid Plover Bay och Kap Tschaplin (64° 20’) iakttagen af Dal 1
i ofantliga flockar den 15 augusti 1880; Berings ö (Stejn.).

Förutom vid de nordligare öarna i Berings haf, Pribylow
(Coues) m. fl., är arten funnen vid Alaskas kuster (Dall,
Nelson) från mynningarna af Kuskoqvim och Jukon,
äfven-som i större mängd inom Ishafvet vid Point Belcher och Point
Barrow (Murdoch). Likaså på Melville-halfön (66—70°), vid
Mel ville Bay i tusental (Walker); vid Baffins land till 70°,
Cumberland, Hudson Strait (Kumlien). I Smiths-sund vid
82° 27—30’ häckade flere par (Fe il den). På Grönlands
vestkust häckar arten enligt uppgift ymnigt, men ej söder om 68°;
antagligen var det denna art som Nordenskiöld (andra
Grönl.-exp., sid. 57) såg vid Grönlands sydostkust.

Hanen skiljer sig från honorna utom genom sin mindre
storlek (se tabellen) derigenom, att han har hjessan svart och
rostgulspräcklig samt ryggfjädrarna med rostgula eller
rostbruna kanter, då honan deremot har hjessan helt svart (ibland
med inblandade hvita fjädrar) och ryggfjädrarna till största
delen med rostgråa eller hvitaktiga kanter, men till en del
äfven helt svarta utan olika färgade kanter. Den hvita fläck,
som hos honan ligger omkring och isynnerhet bakom ögat är
hos hanen knapt märkbar eller inskränkt till en strimma.
Den nedanför med a betecknade hanen hade dessutom buken
till stor del nästan hvit.

Med ofvan nämnda undantag (n:r 77) befunno sig de
erhållna exemplaren alla i sommardrägt, i intet afvikande från
exemplar från atlantiska delen af Ishafvet.

Rörande färgen af de nakna partierna antecknades om ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/5/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free