Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rigt äro handpennorna hvita med brungråa eller brunsvarta spolar, utom ett
band innanför spetsen af 4—G:te handpennan. Sjunde pennans spole är
närmast till dess täckare grå, mot spetsen hvit. Armpennorna äro hvita, de
innersta (tertiära) åter mörkt askblåa.
Af vingtäckarna äro de stora närmast handpennorna brungråa med ljust
blågråa spetsar, de två innersta hafva infanet ljust blågrått, de följande
endast en sådan kil längs infanets kant. Annpennornas stora täckare ljust
blågråa med hvit spets; de inre hafva en brungrå fläck på utfanet närmast
de öfver dem liggande mindre täckarna; på de innersta går denna fläck
öfver äfven på infanet och intager hela den synliga delen af de innersta
täckarna; armpennornas små täckare äro vid roten gråa, men den synliga
delen brungrå med smala, hvitaktiga spetskanter; de minsta af dem längs
underarmen vid armbågsleden hafva samma färg som manteln. Vingarnas
undre sida askblå utom arm- och handpennornas närmaste undre täckare
och de vid armbågsleden, hvilka alla äro hvita.
Stjertens pennor äro till antalet 12, alla helhvita utom venstra sidans
näst innersta penna, som i spetsen bär en brungrå fläck i hvardera
fankan-ten, den yttre 11 mm. den inre 16 mm. lång. (Denna teckning synes variera:
det ena yngre exemplaret i Mainz har enl. Saunders, 1. c., helt hvit stjert,
det andra åter 3:dje och 4:de pennan på hvardera sidan tvärfläckad. Häraf
kan slutas, att i den nästföregående drägten ett brungrått eller svartbrunt
tvärband sträcker sig innanför spetsen af alla eller åtminstone på de inre
pennorna, liksom fallet är hos X. Sabinii och andra arter). — Detta är
senare konsta terad t af Murdoch.
Newton har år 1865 (Ibis, sid. 104 och 238) uppräknat de
sex då kända exemplaren, likaledes Saunders år 1875 (Ibis,
sid. 487) de dittills erhållna 11 eller 12 exemplaren och senare
(Proceed. Zool. Soc. 1878, sid. 208, Ibis 1883, sid. 348—349)
tillfogat ännu några, hvarjemte Dresser (B. of Europe) upptagit
alla till 1877. Till största delen med ledning häraf vilja vi
uppräkna de år 1886 oss kända fynden och exemplaren,
ordnande dem efter deras fyndorter cirkumpolärt, och begynnande
med den ort, der arten först blef upptäckt.
Melville-halfön, Alagnak 69V2°, den 23 juni 1823, Parry (Derby
Mus., Liverpool).
Melville-halfön, Igloolik, den 27 juni 1823, Parry (Univ. Mus.
Edinburgh).
Grönland, Disco Bay, Grönne-Island, 1859, Pfaff (Univ.
Cambridge).
Grönland, Disco Bay, 3 ex. (Univ. Mus. Köpenhamn).
» (ett ex. tillhörigt Holboell, enl. Reinhardt, Ibis
1861, sid. 18).
Grönland, (ett ex. tillhörigt Wiens Museum).
Fär-öarna, Suder-ö, den 1 februari 1863 (Benzons samling).
England, Yorkshire, den 22 december 1846? eller februari 1847?
(Sir W. Milners samling).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
