Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klippiga stränder; dock uppgåfvo tschuktscher, att arten skulle
häcka vid Jinretlen-udden.
I omedelbar anslutning till Vegas fyndorter vilja vi
uppräkna följande, som meddelats af andra. Arten finnes
allmänt på Wrangels land och häckar i stort antal på
Herald-ön enl. Nelson; Newcomb fann henne under Jeanettes
isdrift, och ymnigt vid Bennett-ön; S:t Lawrence-ön (Nelson);
ymnigt äfven vid Plover Bay (Dall, Coues, Bean, Murd.); S:t
Lawrence-viken (Nelson); Kamtsehatka och Bering-ön (Kitti.,
Dyb., Stejn.); Kurilerna (enl. Seeb.); Jesso och Tokio (Bl. &
Pr.). — Alaskas och Aleuternas kuster, Unalaska (Dall);
S:t Michael (Adams), S:t Matthew (H. Bean), Pribylow-öarna
(Elliott); flyttar längs Amerikas vestkust förbi Sitka (Kitti.,
Dall) ända till Kalifornien (Bonap.). Vid Ishafs-kusten funnen
vid Kotzebue-sund (Kotz.), Eschscholz-viken derstädes
(Nelson); Kap Lisburne (Bean); arktiska kusten (Richards.).
Norra Baffin Bay ända till Port Poulke, 78 ’/3°, men ej
nordligare i Smiths sund (Feilden); Melville Bay 75° (Nathors t),
häckar i begge inspektoraten. på vestkusten af Grönland,
allmännare i södra (Newt.); på sydostsidan funnen af
Nordenskiöld vid 62° 15’ och 65°, på ostkusten af Gr aah. Jan May en
häckande (Fischer och Pelzeln).
Det återstår att beröra olikheterna emellan de båda ofvan
omnämnda formerna. Såsom bekant har man efter Bruch
(1853, 1855), Bonaparte (1854, 1856) och Coues (1872) såsom en
varietet af L. tridaäylus betecknat de kryckjor från Berings haf,
hvilka äga en utvecklad om ock liten baktå 1 men i allt öfrigt
uppgifvas samstämma med de vanliga. Coues (B. ofN.W., sid.
646) som undersökt ett stort antal kryckjor från Nordpacifiska
vattnen, försäkrar att en del »are not aistinguished in any way
from the common North-Atlantic bird», men att andra äga
verklig baktå; ett exemplar från Plover Bay på Tschuktsch-halföns
ostkust hade »the extreme of this variation: the hallux is
two-tenths of an inch [5 mm.] long, and bears a perfect claw».
År 1877 (Journ. Linn. Soc. Lond. XIV, sid. 394) yttrar
Saunders härom: »this peculiarity is not always eqvally developed
in both feets of the same bird!» — och 1878 (Proc. Zool. Soc.
1 Nilsson uppgifver (Skand. Fauna, fogl. II, sid. 333) att baktån hos
skandinaviska exemplar än består blott af en liten knöl utan klo, än åter
är liten och försedd med en liten, spetsig klo, som dock lätt affaller, sedan
fogeln blifvit torkad, hvarvid endast en liten konvex fästyta blir synlig. —
Intet af de i museerna uti Stockholm, Upsala och Helsingfors förvarade
skandinaviska exemplaren, som vi sett, bär dylik klo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
