Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildar ett tvärband öfver infanet räknadt från spetsen ända
till 20—14 mm. (n:r 480), 16 mm. (n:r 413), 15 och 12 mm.
(H:fors ex.), eller antager form af två isolerade fläckar af 12
mm. längd (n:r 412), 7 mm. (Stockh.), 7—4 mm. (n:r 479); ett
pacifiskt exemplar (n:r 421) t. o. m. saknar alldeles fläck liksom
de atlantiska. Bland de atlantisk-glaciala exemplaren, som
föreligga till jemförelse, är nämligen 6:te pennan helljus, utom
hos ett par exemplar: en yngre fogel från Bohuslän (9/i2, Riksm.)
har derstädes en 10—15 mm. lång fläck, och en gammal hane
(13/i2, Riksm.) en 5 mm. lång fläck, gående på venstra sidan
genom begge fanen, på den högra blott i utfanet.
Således går hand i hand med reduktionen af
kropps-dimensionerna äfven en reduktion af vingarnas svarta färg, då
man jemför den pacifiska formen med den atlantiska. Ur
denna synpunkt hade ett rikhaltigt material från sibiriska kusten
varit af intresse. Saunders har nämligen 1877 (1. c.) med full
rätt framhållit frågans vigt ur genetisk synpunkt: »Inasmuch
as every other member of the family of the Laridse, except
Rissa, has a fully developed hind toe, it is tolerably evident that
in Rissa it has for some reason become obsolete, and as the
survivors of the hind-toed Rissa are only found round Alaska
[rättare: vid Berings haf och tillstötande del af Ishafvet], it
would appear probable that the North Pacific in this case also
is the point of dispersion and variation of this genus».
Genetiskt är det således formen pollicaris, som bildar stommen och
är ursprungligare, emedan tridactylus är en varietet deraf.
Ofver-gångsformerna emellan begge försvinna icke, emedan
utbredningsområdena fortfarande sammanflyta med hvarandra
omkring Taimur-landet och en sträng differentiering motverkas
genom utbyte af individer.
Ilos exemplaret n:r 412 voro fotterna brunsvarta, näbben ljust gröngul,
pller svafvelgul och ögonlockskanterna blodröda; n:r 413 var dylikt, endast
att tarsernas inre sidor voro grönaktigt gråa och på inre sidan af hälleden
gula. Beträffande färgdrägten i öfrigt voro de lika skandinaviska exemplar
om våren; n:r 413 hane hade dock qvar af yngre fogelns drägt på de yttre
vingtäckarna några bruna fläckar.
Den unga fogeln af den 1 juli (n:r 420) hade brungrått på näbbryggen
innanför spetsen och på undernäbben ofvanför dess hakvinkel;
ögonlockskanterna svarta, fotterna på främre och inre sidorna gulhvita, samt på yttre
och bakre sidorna äfvensom simhuden till största delen brunsvarta. Hjessan,
nacken och främre delen af halsens rygg och sidor blågråa liksom manteln,
dock med några ljusare fläckar. Öfver bakre delen af halsryggen går en
brungrå gördel, bakom hvilken bröstets hvita färg framtränger. De 4 första
vingpennorna äro mörkt gråbruna utom en hvit kil, som skjuter fram längs
infanet. Deras närmaste täckfjädrar äro äfven tecknade på samma sätt, utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
