- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Femte bandet /
369

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Larus leucopterus Faber.

Anträffades ej af expeditionen. Arten tyckes hufvudsakligen förekomma
vid kusterna af Berings haf från Aleuterna längs kusten af Alaska till
Berings sund; enligt Nelson är den inom Ishafvet funnen så väl på sibiriska
sidan, Kap Serdzekamen och i trakten af Herald-ön, som ock på amerikanska
sidan till Kap Lisburne och Is-kap (men ej vid Point Barrow). Det är väl
härifrån exemplar någon gång utsträcka färden vesterut ända till Lenas
utlopp, der Bunge skall hafva funnit arten vid 71°, vid bifloden Krestjach,
och till Taimurfloden, der v. Middendorff fann den vid 75°.

49. Larus glaucescens Naum.

Om synonymin se Stejneger, Besults of Orn. Expl, s. 62.

Bland expeditionens hemförda samlingar befann sig ett i hög
grad nedsotadt och förorenadt skinn af en mås, hvilket
ren-gjordt visade sig tillhöra en gammal Larus glaucescens Naum.
Tyvärr fans ingen anteckning om fyndorten, endast tecknet »$»
vidknutet. Då det emellertid icke är kändt, att expeditionens
personal skulle efter Vegas uppbrott från vinterstationen
erhållit, än mindre konserverat någon mås, medan deremot ofta
nog L. argentatus var. Vegce erhölls vid vinterstationen, är det
möjligt eller hellre antagligt, att sagda exemplar ansetts
tillhöra denna och erhållits under juni eller juli månad från
någon trakt nära Pitlekaj, eller åtminstone från norra kusten
af Tschuktsch-halfön. Exemplaret hade följande utseende:

Vingen 420 mm., stjerten 200 mm., näbben från pannan 55 mm., från
mungipan 76 mm., från näsborrarna 24,5 mm., dess höjd vid basen 19 mm.,
tarsen 60 mm., mellantån med klo 69 mm., dess klo 11 mm. — Manteln
mörkt askblå, mörkare än hos L. glaucus och ungefär lika mörk som hos
nästföljande mås. Vingpennorna icke svarta, utan lika mörkt askblåa; 1—3
äro gamla, de öfriga nya, nästan utvuxna; den yttersta pennan har ett 30 mm.
långt, skarpt begränsadt, snedt, hvitt tvärband, 10 mm. innanför den jemväi
gråa spetsen; andra pennan tyckes ej hafva spår af något dylikt, men den
tredje visar spår af hvit spets; den fjerde och följande hafva hvit spetsfläck,
den fjerde med ett derinnanför gående, mörkgrått tvärband, hvarefter följer
hvitt, öfvergående uti pennans öfriga mörkt måsgråa färg; äfven den femte
pennan har spår af dylikt hvitt, de öfriga åter blott en bredare, mindre väl
afsatt spetsfläck.

Arten förekommer och häckar talrikt på Aleuterna och
Bering-ön, men är funnen äfven norrut vid Port Clarence (H.
Bean). Söderut flyttar hon ända till Japan, Hakodadi (Blak.

Pryer, Swinh., Saund.), samt finnes längs Amerikas kust
vid Kadjak och Sitka samt går ända ned till Kalifornien.
n<i v. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/5/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free