Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haudpennornas teckningar i spetsen variera inom samma
gränser som hos Vegas exemplar: lios alla finnes »the mirror»
utpräglad på första pennan; andra pennan är blott hos ? från
Taimur-floden utan fläck, men hos alla andra tecknad med en
rund fläck i infanet, ibland äfven på utfanet.
Då man tager i betraktande svårigheten att med ord
åter-gifva måsarnes färgnyanser och huru olika t. ex. L. schistisagus
blifvit bedömd, i synnerhet sedan fotternas färg gått förlorad,
så är det vanskligt att säga, hvilka tidigare fynd af mörka
silfvermåsar måhända äro att hänföra till den nu bestämda
formen. Vi skulle dock förmoda, att följande fynd på Asiens
östra kust och i närheten af Berings haf höra till var. Vegce:
L. occidentalis Whitely, Ibis 1867, s. 210, Hakodadi
december—januari (jfr Blak. & Pr., Ibis 1878, s. 217;
Saunders, Seeb., Ibis 1879, s. 24: »L. cachinnans» Sa und.).
? L. occidentalis Schlegel, Cat. Lar. n:r 1, Kamtschatka
(Brandt, s. n.: »i. borealis»1).
L. occidentalis Harting, Cat. of an aret. eoll., uti: Pr. Z.
Soc. 1871, s. 110—123, Choris-halfön, Kotzebue-sund, Alaska.
L. affinis Nelson, Birds of Ber. Sea, 1883, s. 107, från
delvis samma platser, som Vega-expeditionen besökte, nämligen:
Kap Vankarema, trakten af Kap Serdzekamen, Berings sund
och Plover Bay.
»L. cachinnans?» Murdoch, Plover Bay, Exp. to Point
Barrow, 1885, s. 200.
L. argentatus Kittlitz, Denkwurdigk. I, s. 336, II, s. 201, 225.
Ij. borealis Baird & Dall, Tr. Chie. Ac., I, s. 305, ej
sällsynt vid S:t Michael och ymnigt vid Plover Bay. (Från ungefär
samma platser omtalar Dall äfven en »L. argentatus var.», —
måhända identisk med nyss anförda och upptagen af misstag.)
Ehuru vi redan ofvan medgifvit osäkerheten af en tolkning
utaf Brandts och Bruchs »L. borealis», kunna vi icke
undertrycka en förmodan härom, som synes oss sannolik.
Saunders tolkar visserligen Bruchs L. borealis såsom L. leucophceus
Licht. (cachinnans Saund., Pr. Z. Soc. 1879, s. 169); men
Bruchs egna ord — »nördliches Asien; bedeutend grösser als
argentatus, sonst aber diesem nahe steliend» — tyckas vida
1 Visserligen har Seebohm (Ibis 1879, s. 162—163) förklarat exemplaret
höra till L. affinis; men då han bedömt på samma sätt v. Middendorffs
Taimurländska och ostsibiriska (schistisagus) exemplar, och någon säker
L. affinis ej är oss känd från Kamtschatka, så misstänka vi, att Brandts
exemplar hör till samma form som Vegas fogel — i fall det nämligen ej
tillhör L. schistisagus; till sistnämnda mås hör deremot otvifvelaktigt
Dressers (B. of Eur.) L. occidentalis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
