- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Femte bandet /
402

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Island uti Eschscholz Bay af Kotzebue-sund; dessutom vid
Port Clarence (Vega-exp.), Pribylow-öarna (Coues), S:t
Michael ymnigt (D. & B.), Alexandrowsk (Finsch), halfön Alaska
(D. & B.), S:t Matthew-ö (Kitti., H. Bean), Aleuterna från
Attu till Schumagin allmän (mindre dock påUnalaska), Round
Island, Coal Harbour, Unga, Whale Island (Dall); Kadjak och
Sitka (Bischoff m. fl.).

61. Lunda cirrhata Pall.

Denna originella och för norra delen af pacifiska oceanen
karakteristiska fogel finnes äfven inom Ishafvet, ehuru icke i
närheten af Vegas vinterstation. Nelson har nämligen
iakttagit exemplar redan vid Serdzekamen äfvensom vid Ostkap;
sammalunda vid Alaskas Ishafs-kust nära Kap Thompson och
i Kotzebue-sund.

Expeditionen erhöll fogeln först vid Bering-ön, der den
finnes ymnigt; löjtnant Brusewitz sköt derstädes den 15
augusti 1879 fyra stycken (n:r 554—556, skinn). Den fans jemväl
i milliontal på den utanför öns hamn belägna Toporkoff-ön
(Stuxberg).

Fogeln är såsom bekant till färgteckningen ofvan
brunsvart, undertill mörkbrun; kinderna äro hvita eller något
askgråa, från hela näbbens bas afsmalnande bakåt och
öfver-gående öfver ögonen i de 9—10 cm. långa (räknadt från ögat),
hvitgula plymfjädrarna, som äro böjda bakåt och utåt. Längs
underarmens kant går en hvit strimma, som räcker hos honan
(n:r 556) ända till karpalleden, men ej är så väl utpräglad som
hos hanen (n:r 554, eller än mer n:r 555). Honans fjädertofsar
äro äfven kortare än hanarnes.

Märkligast är näbbens egendomliga form, utmärkt genom
fyra fåror eller antydningar dertill, löpande bågformigt tvärs
öfver sidorna; vid basen af näbben en naken hudvalk, som
längs ryggen har utseende af att vara svullen. Rörande
näbbens under olika delar af året vexlande färg och det
öfver-raskande ombytet af dess nakna betäckning hafva nyligen
Dybowski, Bureau och Stejneger lemnat mycket
intressanta iakttagelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/5/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free