Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med svarta fläckar och gråsvarta skalfläckar. (Hos tio stycken
jemförda ägg af Gol. glacialis från Grönland och Island är färgen
mer eller mindre ljust olivgrågrön; dimensionerna variera
emellan 82x55 till 92x57 mm. och vigten från 14,os till 18,55 gram.)»
Om denna fogels geografiska utbredning och systematiska
rang hafva åsigterna varit delade. G. R. Gray beskref
densamma först (Proceed. Z. Soc. 1859, sid. 167) och uppkallade
den efter Adams, som erhållit exemplar i slutet af augusti
månad under de tidigare åren af 1850-talet på vestkusten af
Alaska, der invånarne begagna dess skinn till redskapspåsar
(Ibis 1878, sid. 441). Fogeln hölls dock af några (Gurney och
Sclater, Pr. Z. Soc. 1859, sid. 206) för endast en ovanligt gammal
Coi. glacialis, medan åter Hartlaub (Berichte 1861, sid. 81;
1862, sid. 66; 1864, sid. 27) och Coues (Synops. N. Am. Gol.
and Pod,, Proc. Ac. Phil. 1863, sid. 226; 1864, sid. 21) ansågo
den tillhöra en egen art. Sedermera anträffades denna vid
Amerikas norra kust af Barrow (Hartings Cat., P. Z. S.
1871, C. glac., enl. Sclater, P. Z. S. 1859, sid. 201, Ibis 1872,
sid. 434) och år 1861 vid Fort Simpson vid Mackenzie-floden af
Ross (enl. Finsch, 1. c.), samt befans vara icke sällsynt vid
Stora Slafsjön (antagligen under den kallare årstiden). På
Kadjak erhölls fogeln af Bischoff enl. Dall; sistnämnda
författare anför icke arten från Alaska, men Finsch beskrifver
ett yngre exemplar från Alexandrowsk. Newton (Pr. Z. S.,
1877, sid. 2) anser fogeln vara blott en varietet af G. glacialis;
likaså Coues (B. of N. W. 1874), som omtalar exemplar
erhållna från åtskilliga orter i vestra Amerika. Nelson
slutligen har funnit fogeln häcka ej blott på dess första fyndort
vid S:t Michael, utan ock vid floderna, som falla ut i
Kotzebue-sund, i synnerhet Kunguk (sid. 56, c.).
Från Asien har fogeln blifvit längesedan omtalad, men
uppgifterna härom hafva tidtals blifvit betviflade eller
vederlagda. Swinhoe omtalar (Ibis 1861, sid. 268) ett på grund af
näbbens färg hithörande yngre exemplar från Amoy (dock
utvisa måtten snarare C. arcticus, såsom äfven Finsch anser);
lika osäkert synes Swinhoes exemplar från Hakodadi vara
(Ibis 1877, sid. 146). Blakiston och Pryer (Ibis 1878, sid.
211) uppgifva arten vara allmän om våren vid Jesso, men ett
exemplar, som af dem blifvit sändt till Seebohm (Ibis 1879,
sid. 22) befans vara C. arcticus, hvaremot ett annat (Ibis 1884,
sid. 32) senare sändt från Hakodadi verkligen var en ung C.
Adamsi. Saunders (Ibis 1883, sid. 348) har derjemte erhållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
