Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med vårens annalkande år 1879 blefvo yrvädren
sällsyntare, ehuru de ännu voro ganska vanliga, och väderleken
blef i allmänhet behagligare; temperaturen steg och höll sig
under senare hälften af maj vanligen några grader under
vattnets fryspunkt. Den första flyttfogel som kom var
snö-sparfven (Plectrophanes nivalis), hvilken anlände redan den 24—
26 april; men i större mängd såg man den först i senare
hälften af maj, då äfven andra landfoglar begynte visa sig.
Såsom öfverhufvud uti andra jernförbara trakter var det
dock sjöfoglar, som egentligen spelade hufvudrolen vid
vårflyttningens början. Enligt hvad ofvan (sid. 254) framstäldes,
tillfrös hafvet alldeles icke redan några få svenska mil bortom
Vegas vinterstation, och emot våren bildade sig öppna rännor
i fasta isen, reningar kallade, hvilka utgjorde omtyckta
tillhåll för sjöfogel, när de från iskanten invid det öppna hafvet
gjorde sina rekognosceringsfärder eller trängde fram under
verklig flyttning.
Så långt bort från iskanten som Vega befann sig, bildades
emellertid dylika rännor icke synnerligen tidigt på våren till
den vidd, att de skulle lockat inåt isfältet de fogelarter, som
öfvervintra vid öppna vattnet eller allra först anlända dit
från sydligare trakter. En större ränna uppstod nära
vinter-qvarteret först i slutet af maj. Dessförinnan torde dock
alkor och tejstar hafva utanför fasta isen dragit sig norrut
till Wrangels land och vesterut till Koljutschin-viken och
Tschuktsch-landets kust; ty iskanten är för dem under färden
hvad stranden är för andra flyttande kustfoglar. Dessutom
saknades vid Vegas vinterstation för dylika foglar lämpliga
häckplatser. Härigenom är det förklarligt, att, ehuru foglarne
med visshet funnos i nejden, expeditionen under hela våren ej
fick mer än en den 30 april dödad aika (Uria arra) och en
den 19 maj till Pitlekaj kommen tejst (U. grylle var. Mandtii),
medan expeditionen mötte dylika genast då den efter befrielsen
ångade österut.
Måsar deremot och ejdrar gjorde ibland färder inåt isfältet
och försmådde då ej de öppna ställena derstädes och
flöd-vattnen. Den 8 maj sågs den första flocken af sex ejdrar
(Somateria), och infödingar uppgåfvo sig hafva den 9 maj sett
en stor mängd »jekadlin» (Som. spectabilis) vid längre bort
belägna öppningar. Ett stort antal måsar (Larus) iakttogs
ostligare vid ön Idlidlja den 11 maj (antagligen till största delen
L. glaucus), och en ensam L. argent. var. Vegce flög den 12 i
närheten af fartyget. Först den 14 maj råkade under starkt yrväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
