- Project Runeberg -  Studier öfver Verbalabstrakterna i nutida svenska /
18

(1908) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jS

G. CEDERSCHIöLD

jag gifvetvis i en och annan punkt bestämma placeringen
mera på ett ungefär och på försök än efter fasta och
oomstridda fakta — ty sådana stå ej att erhålla. Att jag till
hufvudgrund för indelningen lagt stilolikheten,
torde väl berättigas af de allmänna sakförhållanden, som i
detta kapitel komma till synes.

/. Verb, som äro fullt hemmastadda i
»städad» skrift (normalprosa, allvarlig stil i allm.).

/) verb i aktiv form (utan -s eller sig).

a) verb af tämligen förbleknad betydelse, som
pläga ingå i fast förbindelse med vissa andra ord, hvarvid de
själfva ha en mera formell, innehållsfattig användning. De
äro alltså i och för sig ofullständiga till sin betydelse.

Ex. heta (alltid med predikatsfyllnad), låtsa (endast med
inf. eller objekt, i bägge fallen mycket svagt), få och dess
motsats slippa (med inf. 1. objekt). De bägge sistnämnda kunna
räknas till »hjälpverb» i vidsträckt mening, öfver hufvud
taget kan man säga, atf hjälpverb ss. sådana icke bilda abstr.
på -ande (-ende). *Hafvandet finns väl knappast, varandet blott
filosofiskt = »existensen». Af de verb, som syfta på något
tillkommande, kunna skola, komma (i futur betydelse), vilja,
önska, ämna, ärna, frukta knappast bilda abstr. på -ande,
om ej i filosofiskt språkbruk. Lika mycket bjuder det emot
för den allmänna språkkänslan att bilda neutr. på -ande (-ende)
af kunna, förmå, mäkta, orka, gitta. Hit bör man kanske
också räkna tycka, tro, unna, förunna, behöfva. — Några af
de till a hörande verben äga andra vbalabstr. :t. ex. vilja (1 -e),
önskan, fruktan, förmåga, makt, tycke, tro (r.), behoj.

b) vissa verb, som oftast brukas med saksubjekt;
t. ex. beträffa, angå, röra och vidkomma i samma bet.; [jfr
hända, som blott har -else i mera spec. anv., men å andra
sidan inträffa med -andet och ske med -endet (?)]; vidare:
duga, förslå, räcka till, tryta. Alla dessa brukas ofta med det
obestämda det till subjekt. Vidare åtskilliga intransitiva verb,
som angifva företeelser, som äro förnimbara för sinnena: lukta
dofta, smaka. Här har man de korta vbalabstr. lukt, doft, smak,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbalabs/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free