Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERBALABSTRAKTERNA
»9
som äro fullt tillräckliga.1 Likaså behöfver man ej och
brukar man ej heller bilda ngt neutr. på -ande till verbet åska,
då man ju har det korta sbst. åska. [Om andra verb, som
angifva atmosfäriska och klimatiska förhållanden o. d. se II!]
Att verben i regeln brukas med saksubjekt (eller t.o. m.
blott det opersonliga det), är väl sannolikt orsaken därtill, att
man ej bildar neutr. på -ande af lånorden frappera och [-imponera}-] {+im-
ponera}+}
c) Abstr. på -ande bildas icke gärna, när de skulle vara
utsatta för att icke bli förstådda eller för att bli
missförstådda.
Svåra att förstå, d. v. s. svåra att ögonblickligt
sammanställa med de resp. verben, bli naturligtvis
abstrak-terna på -ande 1. -ende, när verben själfva äro sällsynta
och alltså icke genast finnas till hands (äro aktuella) i läsarens
1. åhörarens språkminne.* * T. ex. de tämligen föråldrade
verben lykta, varsko (felaktig association med sko ligger nära),
orsaka, nödsaka, vedersaka; vidare te (= visa), hvars
sammansättningar förete, uppte utan svårighet få -ende (jfr beteende
under 3).
Missförstånd inträffar, om ett likalydande abstr.
på *ande redan är allmänt brukligt, men har annan betydelse.
Så t. ex. kan man af lida i bet. »förlida», »gå fram», o. d.
ej gärna bilda lidandet, ty homonymet är välbekant ss. abstr.
till lida i bet. »utstå», »undergå» o. d. Befara i bet. »frukta»
(jfr a) är formellt lika med ett verb, som betyder »fara öfver *
1 Då »korta» abstr. (jfr kap. IX, X och delvis kap. VIII) varit allmänt
brukliga, ha de säkerligen ofta hindrat nppkotnsten al de längre pi -ande, -ning,
-else, -an m. fl. Så t. ex. vid lejva: lif är det allmännaste, o. dessutom hade man af
ålder lefnad o. lefverne; -ande, -ning, -else o. -an ha alltså blifvit obehöfliga för
det enkla verbet; för upplejva har man i senare tid bildat upplcfvande o. genom
inflytande från danskan uppiefvelse (jfr kap. VII).
* Å andra sidan bildas visserligen abstr. på -ande ai många verb, som
alltid 1. oftast hafva saksubj., t. ex. brusa, susa, skramla, hnarra, svalla, regna, snöa.
Vid ett flertal af dessa föredragas dock i regeln de »korta »abstr.; jfr kap. X, XI.
* Märk, att verbet själft, när det uppträder i finit form förbundet med subj.
samt eventuellt äfven objekt eller adverbial af visst bestämdt slag (oftast i
traditionella förbindelser), blir lättare att igenkänna än i den »satsförkortning»
som representeras af det abstr. sbst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
