Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
G. CEDERSCHIÖLD
o. d. och som lättare inställer sig för svenskens språksinne,
emedan det ju hör tillsammans med det vanliga verbet fara
(»resa» o. d.). Förmena i bet. »missunna» är mycket
ovanligare än förmena = »tro», »inbilla sig» och kan därför ej
gärna bilda förmenandet. Och slutligen kan anföras, att
verben -vara— »fortfara», »räcka» och vara = »afsöndra var»
knappast kunna substantiveras till varandet, som alltför mycket
skulle leda tanken på hjälpverbet, ehuru detta ju i regeln icke
bildar ett »nom. actionis».
d) Vissa enskilda verb, som ej kunna hänföras till
någon allmän regel. Om några, som alls*icke 1. ogärna bilda abstr.
på -ande, gäller, att annan afledning är så vanlig och
välbekant, att -ande blir obehöfligt, t. ex. ana (jfr -ing), hota (jfr
hot och -else) fram- 1. sammankomma (jfr -st)*1
älska har öfver hufvud taget intet af verbet själft afledt
abstr. subst. vid sin sida; älskog är eg. ssg. (= älsk-håg),
kärlek är ju ett denominativ (af adj. kär). I äldre tid hade
man älskan, som ännu lefver kvar i det besynnerliga, under
reformationstiden bildade nitälskan. I våra dagar har man
från danskan sökt införa förälskelse, som dock ej låter
mycket svenskt (jf# kap. VII). Till synda lär väl knappast
syndandet brukas; orsaken är kanske den, att det korta abstr. synd
är så allmänt (jfr forsyndelse). Jfr äfven drömma, sofva, hata
m. fl. på tal om de korta verbalabstr. (kap. VIII—X).
Andra verb kunna visserligen ej ss. enkla bilda abstr.
på -ande, ss. lända och hinna, men väl i ssgr, t. ex.
anländandet, hitländandet, upphinnandet.
2) \ i d deponentier.
Obs. 1. Finnes vid sidan af deponentiet ett nära besläk-
1 N. Linder uppräknar i Regler och råd (1886) s. 160 en del fall.
där abstr. på -ande ofta nyttjas »oriktigt eller onödigt* i st. f. ett på annat sätt
afledt verbalabstr. I hans uppräkning ingå — utom de fyra senast här ofvan
anförda — följande: befria, besinna, bestraffa, förbättia, förädla, häda, inblanda,
läsa, rena, samverka, slösa, smäda, sprida, uppbrusa, utbreda, åfverskatta samt
vistas (hvarom se 2 här nedan). —För min del vill jag ej utdöma dessa verbs abstr.
på -ande\ några af dem äro väl mindre brukliga, men enl. min uppfattning
knappast stötande; andra äro rätt vanliga; om de flesta menar jag, att de icke gärna
kunna umbäras i skrift (normalposa), där de giiva annan betydelse (eventuellt
med annan konstruktion) än de på olika sätt afledda abstrakterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
