- Project Runeberg -  Studier öfver Verbalabstrakterna i nutida svenska /
25

(1908) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VERBALABSTRAKTERNA

25

2) deponentier.

Några med transitiv anv. (ack.-obj.) har jag inte
påträffat.

Intransitiva äro de gamla förkortningarna låss
och lyss (eg. af låtas o. lydas); vidare våsnas (jfr väsen, oväsen)
latas, trilskas, stur skas, galnas; själas ( = »ligga i själtåget»
är väl öfvervägande ett dialektord, finns dock i OL.); — med
saksubjekt: kvällas, vankas.

Reciprok betydelse i: kifvas, näbbas, munhuggas.

3) reflexiva verb.

T. ex. mor(g)na sig, lata sig (jfr latas), loppa sig, glufsa,
i sig, knaggla sig fram, raska sig, kvicka sig.

Vidare: åtra sig, (för-)grufva sig, o ja sig, vo ja sig o. d.;
dumma sig, folka sig, morska sig, gona sig och godta sig, mojasig.

Vidare: palta på sig, förgapa sig, förläsa sig.

Vidare med saksubjekt, t. ex.: gryna sig, gröta
sig, klimpa sig, mosa sig, knottra sig, och med abstr. subj.
(helst opers.) hampa sig.

Ändå omöjligare blir det för ett hvardagligt reflexiwerb
att bilda ett nom. actionis på -ande, om detta formellt skulle
sammanfalla med afledningen af ett aktivt verb
(tillhörande skriftspråket); rappandet måste — för så vidt det alls
begagnas — tillhöra rappa (t. ex. en tegelvägg), men ej rappa
sig; repandet till repa (göra repor i ngt), men ej repa sig.

Vi böra ej lämna de neutrala abstr. på -ande (-ende)
utan att göra en antydan därom, att de till en viss grad
äro förbundna med pres. part. på -ande (-ende), visserligen
inte till betydelse och konstruktion, men så, att de genom
ljudlikheten stödja hvarandra: finns det ena, kan också det
andra lättare brukas; i umgängesspråket är ju f. ö. bruket
af part. pres. mycket snäft begränsadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbalabs/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free