- Project Runeberg -  Studier öfver Verbalabstrakterna i nutida svenska /
31

(1908) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VERBALABSTRAKTERS 31

nog göra sitt till att förhindra uppkomsten af likalydande
nomina actionis, afledda ur åldras och döda.1

b) Men också andra ljudlikheter kunna verka
hämmande ; för att först taga några mera isolerade exempel, kunna
vi anföra, att t. ex. förringa svårligen kan bilda förringning,
som säkert skulle associeras med ringa (i klockor), då ju
ringning är allmänt i sådan bet. Vidare kan man knappast till
spilla eller förspilla2 bilda ett abstr. sbst. på -ning, då man ju
numera har ett konkret sbst. af välbekant bet. Till vårdslösa
bildas knappast sbst. på -ning, eftersom det skulle alltför
starkt erinra om lösning, som direkt ansluter sig till verbet
lösa, medan däremot vårdslösa är afl. af adj. vårdslös.

c) Det i a och b anförda är blott spridda (sporadiska)
företeelser, som visserligen sortera under en allmän regel (den
i 3 uttalade), men ej stå i närmare sammanhang sinsemellan;
de anförda verben äro ej heller representanter för (exempel
på) hela grupper, utan hvart och ett intager en isolerad
ställning i fråga om sin ntng-afledning.

Annorlunda ställer sig den fråga, som här i c skall
utredas. Det är nämligen just dualismen I afledningens
framträdande (antingen som -ning eller som -ing), det ärdeana
dualism (l variabilitet), som i ett stort antal fall vållar
osäkerhet om rätta tydningen af verbalsubstantivet och därför
framkallar stor försiktighet och återhållsamhet hos
språkkänslan vid bildandet af nomina actionis på -(n)ing.

För att genast genom ett af de mest typiska fallen
åskådliggöra, hvad jag menar, vill jag kasta fram ett exempel.
Låt oss betrakta ordet skoningt Om vi ej få det i ett
sammanhang, som någorlunda angifver betydelsen, så kunna vi ej
veta, om det är afledt af verbet sko eller af verbet skona; vi
skulle kanske helst gissa på det förra, ty skoning i bet.
påsättande af skor (eller en skoliknande beklädnad) är
allmännare brukligt i vanliga stilarter (det förekommer väl oftast
om kantfoder på klänning, i sht konkret), medan skoning af
skona tillhör den högre stilen. Mellan försköning (af försko)

1 Men sammanhanget kan undanröja all tvetydighet; den, som låter »döda »
en inteckning, får betala »dödmngskostnadcn * *.

* Jfr blods-, mans-, tids-spillan, men omöjl. -ning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbalabs/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free