Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk romantikk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Nordisk romantikk.
Karl Gustaf Leopold.
Litografi av I. Cardon efter maleri av J. G.
Sandberg (1782—1854).
Grevinne Spastara som under
jordskjelvet i Messina styrtet
sig inn i sitt brennende hus
for à redde sin lille sønn og
omkom. Alle motsetninger
spiller med, først ser vi henne
salig i sin manns armer. Da
bryter jordskjelvet løs:
natt-mørke med ett, lyn, svovlregn.
Jorden ryster og åpner sig. Så
er alt i oprør, hav og klipper,
ild og skrall og palassene
synker i jorden. Gud, nådig og
barmhjertig, forbarm dig.
Versene snevrer sig inn i
skildringen, rimene kommer tett
i tett. Lidner svelger i
redsler for så å svelge i følelser.
Grevinnen segner om i sin
manns armer, „hon svimmar,
nu hon är ej mor, ej maka mer“. Han styrter ned av trappen med
henne, og marmoret får følelse når hun hviler på det. Lyn slår
ned rundt om, dikteren roper til det: „Krossa! Krossa! — Men för
Spastara häpna, tillbed, flyg forbi.“ Hun er frelst, men hun våkner
og styrter inn efter barnet, når vuggen, har det i sitt skjød, „för andra
gången mor“. Men trappen styrter ned foran henne. Hun iler
tilbake, når en altan, løfter barnet og klager. Så kan dikteren ikke
styre sin følelse lenger. Han roper: Spastara, hadde jeg været der,
hadde jeg trosset ild og død for å frelse dig. Nu står hun fortvilet
der, ler vilt, ber ikke mer, bare kysser sitt barn, det siste kyss „och
ifrån Gud till sig drar änglars blickar ner“. Hun famler efter ord:
„Min son — vid detta bröst — du skall
Ack!
Dödens blixt och domens khall!
Murarne ramla."
Da kjemper dikteren i sitt hjerte med Gud. „De krossas! —
Abraham! och detta är din Gud!" Ja, om du hadde begått en
menneskelig synd, Spastara, — „jag ville vara Gud att kunna dig
för-låta, — och sedan mänska bli för att af glädje gråta".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
