Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk romantikk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Nordisk romantikk.
Raskere blir tonen, motet vokser, „vi kasta vår handske — mot
ödet sjelf". Nu våkner den svenske løve. Før skal de stjele en
stjerne fra himmelen enn en landsby bort fra vårt land. De som
faller, skal hvile i fedrenes jord, hedres av den gamle, begråtes av
den unge pike, besynges av skalden. Og så lyser atter solen, freden
kommer, „och under tallar — de frie bo“.
Akk, det skulde gå anderledes. Finnland gikk tapt. Så blev
tonen bitrere. Idealismen og trossen levde hos ham, men det blev
en straffetale han nu holdt for sitt folk, „folk som ärft hjältars land
och deras dygder glömmer". Det var hans Svea som vant
akademiets store pris, hvortil Tegner atter og atter forgjeves hadde beilet,
og som gjorde ham til berømt svensk dikter. Han talte i den gamle
stil — Svea er det siste dikt i det gamle aleksandrinske versemål
— men i hans hånd fikk det gamle vers slagkraft og brodd. „Dig
söfver smickrets röst — hör sanningens engång!“ Hårdt refser han
tidens lettsinn — det er de gylne år under krigen. Han reiser
derimot billedet av den alvorsfulle nordiske natur, av det gamle Nordens
enkle seder og djerve heltemot. Smertefylt taler han om Finnlands
tap. „Som et blodig skjold er det rykket fra statens hjerte.
Botten-vikens bølger fører vår gråt til dets strand." Men der er ingen
fortvilelse hos Tegner, og heller ikke tanke om igjen å ta Finnland tilbake
fra russerne. „Inom Sveriges gräns eröfra Finland åter!" roper han.
— Så skildrer dikteren sitt syn i natten. I hastige rytmer og i
jagende flukt males striden. Valkyrjene rider i sky, hærene samles.
Det tegnes med ekte storsvensk overmot. Både Asa Thor og
Car-lenes sverd er med. Og rask vinner helten sin seier for friheten.
Så våkner dikteren, han sverger sitt fedreland den dyre ed, han
ser mot den dag „som vår ära förnyar". Og han anroper de høie
Carler som styrer sin stjernevogn (Karlsvognen) om å se nådig ned
på svear og götar eller om Svea skal falle, kjør vognen slik at
jorden knuses, „så med vår jord vår skam må bli förgäten — och ingen
veta hvar er Svea stod".
Det er Tegners gjennembruddsdikt. Det er mange toner i det,
det er gammel stil og det er ny stil, det er krigslur og det er
fredsrøster. Men diktet har overalt styrke, myndighet og høi flukt,
det klinger overalt ut fra en brennende og kjempende tro. Dikteren
refser sitt folk, fordi han tror på det, fordi Svea for ham har et
ideals makt. Og med dette dikt blev han sitt folks dikter. Nu går
Tegner inn i sine gylne år, nu svinger hans diktning sig til de
højder hvor hans genius har hjemme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
