Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk romantikk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs første diktning.
109
Der kom en rekke dikt, hvori Tegnér tegnet sitt forhold som
ånd og som dikter til verden og tiden. Det var en lysende tro, en
trossig idealisme som drev ham. Han trodde på „Det Eviga“ og
satte disse ord som overskrift på det første av disse dikt. Det sanne,
det rette er evig, og det skjønne likeså. „Så fatta all sanning, så
våga all rätt — och bilda det sköna med glädje.“ Tegnér har den
tro at de bare er tre former av det samme vesen. Tre brødre søker
og finner hver sin form, men deres gudinne er den samme. Det er
dette evige som er sjelen i Tegnérs dikt. På gudeskibet, det gamle
Skibladner står skalden ved styret og da stiger det lysende
billede frem. „Forntids minnen, framtids oden — lifvets gåta, gåtan
utaf döden — allt förklaradt skådar du.“ Naturen former sig til
verdensdikt. Alt biir åndigt for dikterens øie. „Andar hviska i de
svala lundar — jag hör harpor, jag ser skaparns under." — Solen
gir alt liv — er det den engel som ikke vilde bøie sig og som
skaperen kastet som en ball i det blå „at förkunna ändå — hans
för-nekade makt“. Ilden er selve livets prinsipp. „Puls i ådrorna utaf
naturen — växt i plantorna och lif i djuren, —, gudalåga hvem har
tändt dig an?“ Er det ikke samme ild i solen som i snillet, den
samme i vulkanen som i helten? Treet er åndsvesen. „Hör hur
det talar! Rösten är andars röst.“ Fall ned og tilbed, ikke en skapt
ting, men ting som lever. Livet er verdens konge. Og solen skriver
fra himmelen dets herolddikt med gullbokstaver. — På stjernens
rand står engelen med lyren i sin hånd. Plutselig griper guden i
strengene. Lytt til lyden! Verden av sangen er full. — Slik er det
Tegnér fatter naturen i sine dikt om gudeskibet Skibladner, om solen,
om ilden, om trærne og i stjernesangen. Han ser gjennem tingene,
han ser deres idé. Hans dikt har klang av evighetstoner fra troens
og anelsens verden. Virkeligheten opløser sig i ånd. Og han føler
at han i disse diktersynets øieblikk drives av ånden, av en høiere
makt. Og ikke bare han, dikteren, alene. „Skalden, tänkaren och
hjälten — alt det härliga på jorden — verkar blindt, som anden
vill.“ Det er mystikk heri, men Tegnérs mystikk er en lysmystikk.
Han vil ikke vite av nogen filosofisk forklaring, det skapende er
troen, anelsen, inspirasjonen, fornuftsforklaringen er bare en
efter-påforklaring. Oplevelsens under skal stå i frisk glans. Men Tegnér
vil heller ikke vite av nogen romantisk natt-poesi, sentimentalitet
hater han, all klynkende lengsel uten forsoning. „En evig längtan
är ej sången — hon är en evig seger blott. — Den gyllne lyran
skall ej klinga — om kval, dem själf jag diktat har, — ty skaldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
