Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - 1. Definitioner och begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
även i sura och basiska, beroende på om stålugnens eldfasta infodring
och därmed den i de metallurgiska reaktionerna deltagande slaggen över
stålbadet är sur (kiselsyrerik) eller basisk (kalkrik). De olika
framställningsmetoderna ge alltid stålet vissa karakteristiska egenskaper,
varför man ofta för speciella ändamål föredrager stål, som är tillverkat
efter ett visst förfarande.
Väll järn är ett metalliskt material nästan enbart bestående av järn,
vilket vid framställningen erhålles i degigt tillstånd. Alltefter
framställningsmetoden indelas välljärnet i vallon-, lancashire- och puddeljärn.
Olegerade stål eller kolstål innehålla förutom järn och kol endast
kisel, mangan, fosfor och svavel i de halter, som äro karakteristiska för
framställningsmetoden, samt dessutom eventuellt små mängder av andra
ämnen i form av föroreningar.
Legerade stål eller specialstål innehålla kisel, mangan, fosfor eller
svavel i högre halter, än vad som är brukligt för kolstålen, eller också
ett eller flera av andra förekommande legeringsämnen i sådan mängd,
att stålets egenskaper märkbart påverkas.
Efter användningsområde indelar man stålen i de två stora
huvudgrupperna verktygsstål och konstruktionsstål. Inom vardera gruppen
kan man uppställa en mängd önskemål beträffande speciella
egenskaper, såsom hållfasthet, seghet, hårdhet, slitstyrka, värmebeständighet,
korrosionsbeständighet, krympfrihet, eggskärpa m. m. För att tillgodose
kraven på dessa egenskaper använder man numera i allt större
utsträckning legerade stål, som tillverkas i ett oändligt antal typer med nära nog
en stålkvalitet för varje speciellt ändamål.
Med en viss standardisering, som genomförts speciellt i Tyskland
(DIN-normerna) och Amerika (SAE-normerna) har man dock på
senare år försökt att begränsa de legerade ståltypernas antal. Även i
Sverige pågår ett sådant arbete, ehuru några legerade stål ännu icke
blivit standardiserade.
Trots de legerade stålens enormt ökade användning representera de
dock alltjämt en mycket obetydlig del av världsproduktionens tonnage,
som domineras av olegerade stål i form av balk, plåt, tråd och rör för
olika byggnadsändamål samt valsjärn, smide och gjutgods för
maskinkonstruktioner. Även för verktygsändamål ha de olegerade stålen en
viktig uppgift att fylla och kunna till och med i vissa fall vara att
föredraga framför legerade stål.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
