Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Järn- och ståltillverkning - 5. Färskningsprocesserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn- och ståltillverkning
En variant av bessemer är s. k. lillbessemer, där blästerluften
inblåses utefter badytan i stället för genom järnbadet. Metoden, som
arbetar med enheter på 1—3 ton, har fått en viss användning i
stål-gjuterier.
Mar tinprocessern a.
Metoden, som erhållit namn efter sin förste upphovsman,
fransmannen Martin, består i nedsmältning av tackjärn och skrot i en
gas-eldad flamugn, där färskningsförloppet sker under medverkan av ett
slaggbad. Metoden kunde genomföras först sedan den kombinerats
med ett regenerativt upphettningssystem för gas och luft, så att
tillräckligt hög temperatur kunde erhållas i ugnsrummet vid gasens
förbränning. Den regenerativa principen uppfanns av tysken Siemens
och då dessutom en annan tysk, också vid namn Siemens,
konstruerade den första ugnen, där processen kunde genomföras år 1865,
brukar metoden ofta benämnas Siemens-Martinmetoden.
Den ytterst värdefulla möjligheten att nyttiggöra järnskrot genom
omsmältning i martinugn blev snart avgörande för metodens
framgång i konkurrens med den något yngre bessemerprocessen och än i
dag framställes c:a 75 °/o av allt stål i martinugn trots
elektrostål-processernas snabba frammarsch.
Martinugnens konstruktion och utseende framgår av fig. 6. Det
slutna ugnsrummet är upptill begränsat av ett valv och har botten
utförd som en flat, skålformad härd, vilken sluttar svagt mot ugnens
tapphål i mitten på ena långsidan. På den motsatta långsidan finnas
två eller tre luckförsedda arbetsöppningar, genom vilka chargeringen
utföres. På ugnsrummets kortsidor utmynna kanaler för gas och luft.
Valv och väggar äro murade av eldfast tegel, medan härden består av
instampad eldfast massa. Liksom vid bessemerprocessen tillämpas
såväl sur som basisk infodring. Ugnens hela undre parti utgöres av
regeneratorkamrarna, en för gas och en för luft på vardera ugnssidan,
i vilka eldfast tegel är tätt uppstaplat, men på sådant sätt att luft och
gas kan passera. Gasen erhålles från en fristående gasgenerator, som
eldas med stenkol eller träflis.
Det regenerativa systemet fungerar så, att avgaserna från
ugnsrummet ledas ner genom den ena sidans gas- och luftkammare, där
tegelstaplarna upptaga avgasvärmet och upphettas till hög
temperatur. Efter viss tid — vanligen 30 minuter — omkastas ventilsystemet
så att avgaserna gå ner i den motsatta sidans kammare, och
inkommande gas och luft få passera genom var sin av de förstnämnda
kamrarna, som nu äro starkt upphettade. Härigenom erhålles en kraftig
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
