Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Ståltyper och användningsområden - 47. Stål för skärande, klippande, huggande och spånavskiljande verktyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
47. Stål för skärande, klippande, huggande och spånavskiljande
verktyg.
For alla hithörande verktyg, där man använder en arbetande egg
i någon form, måste man i första hand fordra högsta möjliga
egg-skärpa, skärförmåga och slitstyrka, vilka egenskaper huvudsakligen
kunna hänföras till stålets hårdhet. Därjämte fordrar man
emellertid också en för ändamålet ifråga nödvändig seghet och dessutom
anlöpningsbeständighet och en viss varmhållfasthet, om verktyget
under arbetsoperalionen blir upphettat av friktionsvärme eller om
arbetsstycket är i varmt tillstånd.
I verktyg för kallbearbetning av icke metalliska ämnen, såsom de
flesta slag av knivar, saxar, träbearbetningsverktyg m. m., fordrar
man endast skärförmåga, slitstyrka och seghet, medan inga som helst
krav ställas på anlöpningsbeständighet. Den bästa eggskärpan och
skärförmågan erhålles otvivelaktigt med ett kolstål, medan slitstyrka
och seghet bli bättre hos legerade stål. Legeringstillsatsen verkar dock
samtidigt i viss mån försämrande på skärförmågan, varför legerade
kvaliteter i regel tillgripas endast då man måste taga avgörande
hänsyn till slitstyrka och seghet eller då verktyget har sådan form, att
man med legeringsämnenas hjälp måste göra stålet oljehärdande för
att minska sprickrisken vid härdningen.
I eggverktyg, som utsättas för slag- och stötpåkänningar, samt
verktyg med långa tunna sektioner, såsom liar, långa knivar och saxskär
m. m., fordras i en del fall större seghet än som kan kombineras med
godtagbar hårdhet. I sådana fall tillgriper man s. k. compoundstål,
som är tillverkat genom hopvällning av ett hårt och ett mjukt stål. På
detta sätt erhålles ett verktyg, där den arbetande eggen utgöres av ett
verktygsstål, medan det bakomliggande materialet består av ett mjukt
kolstål, som ej påverkas av värmebehandlingen utan tillförsäkrar
verktyget i sin helhet erforderlig seghet och hållfasthet. Även av
kostnadsskäl kan det ibland vara onödigt att tillverka ett helt verktyg av
relativt dyrbart material, då i själva verket endast den arbetande
eggen behöver vara utförd av verktygsstål.
I verktyg för bearbetning av järn och metaller kunna också olegerade
stål användas i ganska stor utsträckning, men då större krav på
slitstyrka föreligga och särskilt då fordringar på
anlöpningsbeständighet tillkomma, måste man tillgripa legerade kvaliteter. Vissa slag av
stans- och klippverktyg äro ofta genom sin form särskilt känsliga för
härdsprickor vid värmebehandlingen. I sådana fall väljer man
lämpligen ett krympfritt oljehärdningsstål, även om en enklare stål typ
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
