Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Ståltyper och användningsområden - 51. Stålgjutgods - 52. Gjutjärn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
endast till c:a 50 kg/mm2, medan däremot förlängningen uppnår det
påfallande höga värdet av c:a 40 %. Ett hårdhetsprov visar vid denna
brottgräns så lågt värde som c:a 220 Brinell, och det vanliga
förhållandet med Brinell-hårdheten c:a tre gånger större än brottgränsen
gäller sålunda icke för detta stål.
Det mest anmärkningsvärda med denna ståltyp, som föranlett dess
speciella användning, är stålets egenskap att få mycket hög ythårdhet
under inverkan av kallbearbetning, exempelvis genom nötande slag
påkänningar. Hårdheten och hållfastheten i ytskiktet öka härvid i så
avsevärd grad, att stålet blir mera motståndskraftigt mot sådana
påkänningar än något annat material. Som exempel på användning kan
framhållas slitgods av olika slag, såsom krossplattor, krossringar,
sla-gor, grävskopor, tandspetsar, spårvägsväxlar, spårvägskorsningar m. m.
52. Gjutjärn.
Som tidigare framgått definieras gjutjärn som en järn-kollegering
med högre kolhalt än 1,7 °/o. Genom inverkan av olika legeringsämnen,
framför allt kisel, kan denna gräns i praktiken komma att ligga lägre.
1 gjutjärn för tekniska ändamål brukar dock kolhalten ligga mellan
2,5 och 4 %. Liksom stål innehåller gjutjärn alltid normalt vissa
halter av kisel, mangan, fosfor och svavel och kan dessutom för speciella
ändamål legeras med ett eller flera av de vanliga legeringsämnena
för alt bibringas viss hållfasthet, eldhärdighet, syrabeständighet m. m.
Gjutjärnets egenskaper bero i första hand på kolhalten och på
kolets förekomstsätt i järnet. Generellt kan framhållas, att en lägre
kolhalt ger bättre hållfasthetsegenskaper, men samtidigt erbjuder
tillverkningen allt större svårigheter med sjunkande kolhalt. Större
delen av kolet förekommer vanligen i form av grafit, och till denna
strukturbeståndsdel kan man också hänföra många av gjutjärnets
karakteristiska egenskaper. I förhållande till stål har gjutjärnet
visserligen mycket låg draghållfasthet och ytterst obetydlig förlängning
men besitter i gengäld flera andra värdefulla egenskaper.
Tryckhållfastheten är sålunda förhållandevis hög och kan uppgå till c:a 70
kg/mm2, medan draghållfastheten i de vanligare gjut järnskvaliteterna
ligger mellan 10 och 30 kg/mm2, beroende på sammansättningen.
Detta förhållande måste speciellt beaktas av konstruktören, då
sektionerna utformas med hänsyn till påkänningarna på tryck- och
drag-sidorna. Ytterligare fördelar hos gjutjärn som konstruktionsmaterial
äro bland annat en i förhållande till brottgränsen hög
utmattnings-hållfasthet, god dämpningsförmåga och liten anvisningskänslighet.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
