Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Aluminium - 87. Tekniska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metaller och metallegeringar
Hållfasthetsegenskaper.
Hållfasthetsegenskaperna hos aluminium av 99,5 % renhet framgå
av tabell 99.
Tabell 99. Hållfasthetsegenskaper hos aluminium.
Gjutgods Bearbetat och glödgat Kallbearbetat
Draghållfasthet kg/mm2 9—12 7— 9 13—18
Sträckgräns 0.2 % kg/mm2 3— 4 3— 4 12-16
Förlängning % 25—18 35—25 7— 3
Kontraktion % 40—55 80—95 60—85
Brinellhårdhet 24—32 15—24 30—40
Skjuvhållfasthet kg/mm2 — 4— 8 11—16
Elasticitetsmodul kg/mm2 — 6 000—7 000 —
Slaghållfasthet kan ej slås av vid normalt prov
Elektriska egenskaper.
Renaluminium har en god elektrisk ledningsförmåga och har därför
funnit stor användning inom elektrotekniken, framför allt till
kraftledningar. Härvid innebär även det goda korrosionsmotståndet mot
väder och vind en fördel. Den minsta tillåtna renhetsgraden hos
metallen för detta ändamål är 99,5 %, men helst bör man välja ännu
renare kvalitet, t, ex. 99,8 %. Ledningsförmågan varierar förutom med
sammansättningen även med det hårdhetstillstånd, i vilket
materialet befinner sig. Sålunda motsvarar ledningsförmågan hos 99,5%
aluminium med en hållfasthet av 7 kg/mm2 (således mjuk kvalitet) 36
m per ohm och mm2, medan samma material med 15 kg/mm2
hållfasthet uppvisar 35 m per ohm och mm2. Vid en jämförelse mellan en
transmissionskabel av aluminium och en kopparkabel med samma
ledningsförmåga finner man, att aluminiumkabeln väger hälften av och
har 60 % större area än kopparkabeln. Vid anläggning av en
kraftlinje spelar tydligen förhållandet mellan de båda råvarornas pris en
stor roll för valet av metall.
På grund av aluminiums sämre hållfasthet och kravet på stora
spännvidder utföras aluminiumkraftledningar av seghärdad stålwire
omspunnen med aluminiumtråd och kallas därför för
stålaluminium-linor. Ytförhållandet i tvärsnitt mellan stål och aluminium i linan är
ungefär 1: 6. Genom linornas förhållandevis stora diameter erhållas
små coronaförluster vid högre spänning.
Som vanlig inomhusledning och jordkabel användas
aluminium-linor utan stålkärna. Förutom renaluminium användes ibland en
Al-Mg-Si-legering (Aldrey, 0,5% Si, 0,5% Mg), som visserligen har ett
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
