Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Läder, av Sigurd Köhler - 107. Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läder
107. Allmänt
Läder utgöres av djurhud, som genom behandling med garvämnen
förändrats så, att den i stor utsträckning bibehåller sin mjukhet efter
uppblötning i vatten och torkning vid vanligen rådande temperatur,
icke ruttnar i kallt vatten samt icke eller endast långsamt och
ofullständigt övergår till lim vid kokning i vatten.
I hudarna kunna två huvudskikt särskiljas, nämligen överhud och
underhud. Underhuden benämnes även läderhud, enär det är den,
som beredes till läder. Vid läderberedningen, avlägsnas överhuden, som
från garvningssynpunkt är värdelös, tillsammans med
hårbeklädnaden på huden. Huden behandlas fördenskull efter uppblötning i vatten
med kemikalier (kalk, svavelnatrium, realgar), varefter överhud och
hår lätt kunna avlägsnas genom mekanisk bearbetning. Därefter
skrapas även köttsidan ren från köttsubstans etc.
På läderhuden särskiljer man narvsidan, som vetter utåt mot
överhuden, och den inåt kroppen vända köttsidan. Narven består av en
kompakt massa av fibrösa bindvävsknippen, i vilken finnas hårporer
ordnade på ett för varje hudslag ofta kännetecknande sätt. Under
narven ligger ett mera grovfibrigt skikt ned till hudens köttsida. (Se
fig. 74.) Olika delar av huden ha något olika egenskaper. Särskilt fast
och kärnfullt är hudens ryggparti. Lösare äro bukpartierna och halsen.
Läderhuden är huvudsakligen uppbyggd av kollagen och elastin
(polypeptider), som bilda den fibrösa vävnaden. Som sammanhållande
substans mellan fibrerna ligger det s. k. coriinet, vilket helt eller delvis
utlöses vid hudens bearbetning före själva garvningen.
Sedan läderhuden befriats från överhud och hår, skall den
ytterligare förbearbetas för garvning. Huden, som nu benämnes blösse,
måste först avkalkas och pyras. Pyrningen avser att något
tillbaka-tränga svällningen från föregående behandling samt att åstadkomma
utlösning av elastin och coriin. Som pyrningsmedel användas numera
vanligen enzymer (trypsin etc.) i blandning med ammoniumsalter.
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
