Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Läder, av Sigurd Köhler - 108. Lädertyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läder
Vegetabiliskt garvat är det mesta sul- och remlädret, praktiskt taget
allt möbel-, platt-, reseffekt- och bokbindarläder samt en del ovanläder.
2. Mineraliskt garvat läder, som garvas med kromsalter eller vid
vitgarvning med aluminiumsalter.
Kromgarvat är huvudmängden av allt ovanläder och
beklädnads-läder samt i mindre omfattning sul- och remläder. Kromgarvat läder
utmärker sig för relativt stor beständighet mot värme i vått tillstånd.
Det är därför särskilt lämpat för skodon etc., som kunna väntas bli
torkade vid förhöjd temperatur.
Alungarvning användes för tillverkning av vitt läder, exempelvis
för handskar (glacégarvning).
3. Fettgarvade läder (sämskgarvning) garvas med fett, vanligen
tran.
Enbart fettgarvning användes vid tillverkning av sämskskinn. Det
framslälles av hjort-, rådjurs- eller fårskinn, som före garvningen
befrias från narven.
4. Formaldehydgarvat läder erhålles genom garvning med
formalin. Det liknar sämskskinn och användes vanligen till handskar.
5. Kombinationsgarvat läder erhålles genom kombinerad garvning
med mineraliska, vanligen krom, och vegetabiliska garvämnen.
Enligt denna metod tillverkas ovanläder och i mindre omfattning
sulläder. Med hänsyn till beständighet mot värme har med krom
kombinationsgarvat läder ungefär samma egenskaper som rent
kromgarvat, men det har dessutom en del av det vegetabiliskt garvade lädrets
förtjänster, t. ex. i fråga om vattenabsorption.
Även andra garvämnen förekomma, t. ex. syntetiska organiska
garvämnen, ligninsulfonsyra m. fl. Deras användning är dock tämligen
begränsad och de utnyttjas vanligen i kombination med något av de
förut nämnda garvämnena.
Vanlig garvning tillgår så, att de förbearbetade hudarna införas i
stillastående (kar) eller roterande (valk) behållare med
garvämneslös-ning. Vid vegetabilisk garvning börjar man ofta behandlingen i kar
med svag lösning, varefter hudarna så småningom överföras i allt
starkare sådan och efter c:a 2—3 veckor i valk med ännu starkare
lösning, i vilken de behandlas c:a 1% dygn. I en del fall genomföres
garvningen enbart i valkar. Förr barkgarvades hudarna mycket
långsamt under upp till 2—3 år.
Till mineralgarvning med krom användes vanligen lösning av
ba-sisk kromalun eller kromklorid (enbadsmetod), i vilken hudarna
behandlas upp till ett dygn i valk. De sköljas därefter för neutralisering
med lösning av borax, bikarbonat eller soda samt slutligen med
vat
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
