Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Fibermaterial, av Sigurd Köhler - 111. Fibermaterial för textilprodukter och tågvirke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fibermaterial
tältduk, och även i brandslangar. Hampa användes därtill i stor
utsträckning för tillverkning av snören och tågvirke.
Jute är starkt förvedad och är en svagare fiber än de två
förutnämnda bastfibrerna. Den förstöres relativt lätt av ljus och
fuktighet. Jute användes i stor omfattning till säck- och packväv och även
till snören och linor.
Avfall av lin, hampa och jute i form av s. k. bJånor användes till
drev som tätningsmedel, ofta impregnerade med tjära. På grund av
den ringa beständigheten hos jute mot ljus och fukt bör jutedrev icke
användas, där dessa faktorer inverka. Ibland finner man i drev
tillsats av Nya Zeelands-lin, vilket liksom jute är relativt obeständigt och
på grund därav vanligen mindre lämplig för detta ändamål.
I Indien produceras betydande mängd vanlig hampa. Som indisk
hampa eller Bombay-hampa föres emellertid även en annan bastfiber
i handeln, nämligen sunnhampa, som är mera förvedad än vanlig
hampa och icke har lika hög draghållfasthet som denna.
Av bladfibrerna kunna anföras manilahampa, sisalhampa och Nija
Zeelands-lin. Dessa äro alla starkt förvedade. Manilahampan erhålles
huvudsakligen från Filippinerna. Den utvinnes av en med bananen
besläktad växt, Musa textilis. Manilahampa användes mest till
tågvirke. Manilarep äro starka och stå väl emot vatten, varför de särskilt
uppskattas som tågvirke på fartyg och båtar. Sisalhampan utvinnes
ur bladen av Agave-arter, som odlas i Mexiko, Östafrika och på Java.
Det är en tämligen styv, ljus fiber med något lägre draghållfasthet än
manilan. Sisal användes huvudsakligen till snören och tågvirke. Nya
Zeelands-lin erhålles från bladen på en liljeväxt, som växer på Nya
Zeeland. Fibern har rätt god draghållfasthet, men den förstöres
relativt lätt vid inverkan av vatten. Den användes även till tågvirke, ofta
i blandning med andra fibrer.
Den enda fruktfiber av betydelse är kokosfibern. Den erhålles från
bastskiktet på kokosnöten. Det är en mörkbrun, grov fiber med rela^
tivt låg draghållfasthet. På grund av sin beständighet mot vatten,
ringa volymvikt och stora elasticitet har den fått användning bl. a.
för tillverkning av bogsertrossar.
De animaliska fibrerna utgöras antingen av djurhår, såsom fårull,
gethår, kamelull, nöt hår etc., eller av silke. Fårullen förekommer,
liksom övriga hårsorter, i en mängd olika kvaliteter med olika längd,
finlek och krusighet. Vävnader av fårull användas inom industrien
bl. a. till pappersmaskinfiltar, filterdukar etc. Kamelull användes till
maskinremmar, ofta med varp av bomull. Av nöthår tillverkas filt för
värmeisolering.
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
