Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Färger, lacker och fernissor, av Paul Nylén - 115. Lacker - 116. Vattenhaltiga färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Färger, lacker och fernissor
Asfaltlacker.
I asfaltlacker ingår som huvudbindemedel naturlig eller konstgjord
asfalt, dessutom i de mera högvärdiga typerna olja och hartser. Som
lösningsmedel ifrågakommer vanligen bensol eller lackbensin. De
billiga, lufttorkande asfaltlackerna brukas ofta som rostskyddande
överdrag på allehanda enkla järnföremål. De ugnstorkande, oljehaltiga
lackerna, vilka inbrännas vid en temperatur upp till 200°C, äro
mycket beständiga mot mekanisk och kemisk påverkan men tåla ej
solljus. Användas med fördel som rostskyddsfärg på järnföremål, vilka
befinna sig i mörker eller i jorden
116. Vattenhaltiga färger.
Ett gemensamt kännetecken hos hittills behandlade färgtyper är,
att de icke innehålla vatten i större mängder. Vi skola nu i korthet
omnämna några målningsfärger, vilka utmärkas därav att de hålla
vatten som lösnings- eller spädningsmedel. Dessa färger användas
huvudsakligen inom byggnadsmåleriet.
Kalkfärg.
Bindemedlet utgör här släckt kalk (kalciumhydroxid), erhållen
genom att behandla (släcka) osläckt kalk med vatten. Mycket viktigt
är att kalken är väl släckt, d. v. s. den får ej hålla rester av osläckt
kalk. Förr i tiden beredde målaren själv sin släckta kalk genom att
i åratal förvara osläckt kalk under vatten i övertäckta kalkgropar.
Numera sker den fullständiga omvandlingen fabriksmässigt genom
omsorgsfull maskinell bearbetning av osläckt kalk med vatten, varvid
erhålles s. k. slagen kalk, »Hälsingborgskalk».
Vid beredning av kalkfärg utröres den släckta kalken med vatten
till en mycket tunn välling. Om kalkfärgen skall brytas i annan
färgton än vit, inröres dessutom kulörta och kalkäkta pigment, dock ej
till större mängd än 10 °/o av kalkens torrvikt. I annat fall förmår ej
kalken binda alla pigmentkornen och följden blir, att den torkade
färgen kritar av sig vid beröring. Bindningen eller härdningen beror som
bekant på att kalken upptager kolsyra ur luften under bildning av
kalciumkarbonat, varvid en förstening av ytan äger rum. Bindemedlet
har icke någon större elasticitet, varför kalkfärg icke lämpar sig för
annan grund än puts. Bästa bindningen fås på frisk, icke avbunden
puts.
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
