Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Smörjmedel, av Nils Frykberg - 120. Oljors egenskaper och provning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smörjmedel
Vad här sagts utesluter dock ej, att den som handhar smörjmedel
bör känna till de vanligaste analyserna och detta speciellt då det
gäller cirkulationssystem, där man regelbundet bör undersöka oljorna
lör att veta, när oljebyte är nödvändigt.
För färska oljor göras vanligen följande bestämningar:
specifik vikt
flampunkt
viskositet vid en eller flera temperaturer
stelningspunkt.
Specialanalyser, om vilkas betydelse full enighet dock ännu ej
uppnåtts, äro:
kokstal och
oxidationsprov (t. ex. slightal).
Då det gäller använda oljor bestämmas vanligen förutom de
förstnämnda även
halten föroreningar och
neutralisationstal.
Vad färgen beträffar, torde denna i de flesta fall ej vara av någon
betydelse. Den kan bero dels på ursprungsoljan, dels på raffineringen.
Skulle en mörk färg bero på dålig raffinering, framgår detta dock av
analysen.
Specifika vikten för oljor är i medeltal omkring 0,9 och bestämmes
enklast med en aerometer.
Flampunkten på en olja anger den lägsta temperatur, vid vilken
oljan avger brännbara gaser, d. v. s. då de lättflyktigaste kolvätena
i oljan övergå i gasform. Upphettningen av oljan skall ske med
bestämd hastighet. Betydelsen av flampunkten överskattas ofta. Den
vanliga lagertemperaturen överstiger aldrig 50°G, medan i
förbrän-ningsrummet i en motors cylinder sådana temperaturer erhållas, vid
vilka varje olja helt förbrinner. En låg flampunkt sammanhänger
dock ofta med hög avdunstningsförlust, d. v. s. oljan blir odryg, då
de lättare kolvätena avdunsta.
Flampunkten på smörjoljor bestämmes i regel i »öppen degel», fig.
76. För använda biloljor, som innehålla bensin, bör dock »sluten
degel» (flampunkt enligt Pensky-Marten, P.M.) begagnas.
Viskositeten eller en oljas trögflutenhet anger, vad som oftast
kallas oljans tjocklek. Många olika metoder och skalor finnas för
denna bestämning. Här i landet torde Engler-viskositeten vara den
vanligaste, men på senare tider har även den kinematiska viskositeten
uttryckt i centistokes eller Vk-grader börjat användas.
Engler-viskositeten är ett förhållandetal mellan utrinningstiden för oljan ifråga
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
