Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialprovning, av Ulf Boye och Lennart Pehrson - Mekanisk materialprovning - 129. Mekaniska prov i provningsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanisk materialprovning
I det sålunda beskrivna diagrammet är töjningen sammansatt av
dels den elastiska, dels den plastiska töjningen. Om i någon punkt skall
undersökas, huru mycket av töjningen som är elastisk resp, plastisk,
måste provstycket avlastas från påkänning. Den därefter
kvarstående töjningen är den plastiska, och skillnaden mellan den totala
töjningen (som uppmätts vid belastning) och den plastiska (som
uppmätts efter avlastning) är den elastiska töjningen, d. v. s. den, som
försvinner vid avlastning. Genom att på detta sätt avlasta ett
provstycke i punkt efter punkt av diagrammet finna vi, att upp till
punkten oe, materialets elasticitetsgräns, all töjning är elastisk, under det
att den efter punkten oe är sammansatt av både elastisk och plastisk
töjning.
Som sammanfattning av ovanstående gälla följande definitioner.
Brottgräns. Den största påkänning, provstaven utsättes för, innan
brott inträder.
övre sträckgräns. Den högsta påkänningen, innan flytning inträder.
Undre sträckgräns. Den lägsta påkänningen inom fly tområdet.
0,2-gräns. I de fall, då tydlig sträckgräns icke förefinnes,
bestämmes i stället 0,2-gräns, d. v. s. den påkänning, som åstadkommer 0,2%
permanent förlängning.
Proportionalitetsgräns. Den högsta påkänning, intill vilken
ungefärlig proportionalitet råder mellan påkänning och längdförändring.
Elasticitetsgräns. Den högsta påkänning, intill vilken provstaven
kan belastas utan att nämnvärd permanent längdförändring inträder.
Förlängning. Provstavens förlängning, mätt på provstaven efter
brott, i procent av ursprunglig längd. Uppmätningen göres på en viss
mätlängd, som står i viss proportion till provstavens diameter
(vanligtvis användes mätlängd 10 ggr diametern eiler 5 ggr diametern).
Om provstaven icke är cylindrisk användes mätlängd 11,3 Varean i
stället för 10 ggr diametern samt ’ V arean i stället för 5 ggr dia-
metern. Anledningen härtill är följande.
Den cylindriska provstavens diameter = d
» » » area = F
= F 1,13 Vf.
4 V 7t
Kontraktion. Areaminskning vid brottstället i procent av
ursprunglig area.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
