Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialprovning, av Ulf Boye och Lennart Pehrson - Mekanisk materialprovning - 129. Mekaniska prov i provningsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Materialprovning
medföra höggradig försvagning. Beträffande balataremmar o. d., som
äro breda, gäller liksom för läder, att provstycken med utseende enligt
5 i fig. 84 böra uttagas. Av tyg uttagas lämpligen 60 mm breda
remsor, som i möjligaste mån klippas trådrätt. Därefter repas trådar ut
från kanterna, så att en bredd av 50 mm med 5 mm frans på var sida
återstår.
Inspärrning. Den vanligaste formen för inspänning av
dragprov-stavar är medelst kilbackar. I en dylik anordning ingå två par
backar, ett par i var ände av provstycket, vilka löpa i en passande
urtagning i de s. k. draghuvudena på provningsmaskinen. Backarna äro
utformade enligt fig. 86. Man skiljer mellan plattbackar, som äro
Fig. 86. Kilbackar för inspänning
av dragprov.
Fig. 87. Ringbackar för inspänning
av dragprov.
avsedda för platta provstavar, och spårbackar, som äro avsedda för
runda provstavar. Rör, som skola inspännas i spårbackar, böra
pluggas i båda ändar. Pluggarna skola vara väl rundade i kanterna, så
att de ej bilda brottanvisning. Kilbackar användas för provstavarna
1—6 i fig. 84. Vid noggrannare provning, där glidning i inspänningen
icke får förekomma och där snedkrafter och brytning i provstaven
måste undvikas, användas i regel ringbackar, se fig. 87. Ringbackarna
äro i allmänhet lagrade med sfärisk uppläggning för att förhindra
uppkomsten av snedkrafter. En provstav enligt 8 i fig. 84 kan
in-gängas i ett huvud och sedan dragas med ringbackar. Provstaven 10 i
fig. 84 dragés i specialutformade ringbackar. Järn- och metalltråd
inspännes vanligen i plattbackar eller spårbackar. Stållinor gjutas in
i koniska formar och dragas i spårbackar med bly- eller
aluminiuminlägg i enlighet med fig. 88. För gjutningen användes vanligen
bly-tenn-legering. Tål icke linan den uppvärmning, som åstadkommes
vid dylik gjutning, kunna mera lättsmälta legeringar användas. Bly
med tillsats av antimon eller vismut ger lämpliga legeringar.
För tråd och linor av fibermaterial användas ofta speciella infäst-
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
