Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätteknik - av Ivar Weibull - 187. Temperaturmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätteknik
Motståndstermometrar ha framför termoelement fördelen av större
noggrannhet, särskilt vid lägre temperaturdifferenser, men i stället
ha de den nackdelen, att man måste använda en särskild
spänningskälla. Dessutom kan man på grund av mätkroppens utsträckning icke
utföra mätningar av temperaturen i en bestämd punkt.
Detta har gjort, att det i industrien mest använda sättet att mäta
temperaturer upp mot 1 000—1 200° är med termoelementet.
Termoelement.
Den princip, på vilken användningen av termoelement för
temperaturmätning grundar sig, åskådliggöres av fig. 234.
Två trådar Eæ och E2P av olika metaller äro hoplödda i punkten
P. Om denna punkt hålles vid temperaturen T och punkterna Ej och
E2, i vilka tilledningsirådarna till vridspolegalvanometern A äro
anslutna, hållas vid samma temperatur t < T, uppstår mellan punkterna
Ej och E2 en elektromotorisk kraft (emk), som är en funktion av
temperaturdifferensen T—t. Man får alltså ett utslag på instrumentet,
som kan graderas direkt i °C.
Metallerna kunna ordnas i en s. k. termoelektrisk spänningskedja,
där varje metall gent emot en för hela serien gemensam
jämförelsemetall ger en större termo-emk än den närmast föregående. För
mätningens noggrannhet vore det alltså fördelaktigt att kunna använda
element av metaller, som ligga möjligast långt från varandra i kedjan.
Av praktiska skäl låter sig detta emellertid ej alltid göra. För
praktiskt bruk har man att välja bland ett rätt begränsat antal
kombinationer av metaller och legeringar. Följande krav ställas på ett
användbart termoelement.
1. Emk:n skall vara så stor som möjligt.
2. Emk:n skall variera kontinuerligt med temperaturen.
3. Elementmetallerna måste vara beständiga och oföränderliga vid
långvarig upphettning.
534
Fig. 234.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
