Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätteknik - av Ivar Weibull - 187. Temperaturmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätteknik
som är lämpligast beror på omständigheterna, t. ex. förekomsten av
oxiderande eller korroderande vätskor eller gaser, samt givetvis även
på ifrågakommande temperaturer.
Även med de bästa skyddsanordningar kunna termoelement ej
användas för godtyckligt höga temperaturer; elementmetallernas
smält-punkter sätta ju i varje fall en bestämd gräns. Vid temperaturer över
1 200°—1 300° C använder man mest strålningstermometrar.
Strålningstermometrar.
Dessa bestämma temperaturen hos mätkroppen ur beskaffenheten
hos det ljus, som denna utsänder vid hög temperatur, och grunda sig
på de lagar, som gälla för temperaturstrålningen.
Särskilt enkla bli dessa lagar för en s. k. svart kropp, d. v. s. en
kropp, som absorberar all strålning, som träffar densamma. I naturen
finnes ingen fullkomligt svart kropp; närmast kommer ett hålrum,
vars alla väggar ha samma temperatur och som endast genom en
mycket liten öppning står i förbindelse med omgivningen.
För den svarta kroppen gälla följande lagar:
1) Stefan-Boltzmanns lag: Totalstrålningen är proportionell mot
fjärde potensen på absoluta temperaturen.
2) Plancks lag: Om T = abs. temperaturen, 2 = våglängden och
E) = strålningsenergien hos ljuset av våglängden 2, så är
E. = C1
Z 1 C2
e — 1
där Ci och c2 äro konstanter.
Fig. 236. En svart kropps strålningsenergi som
funktion av våglängd och absolut temperatur.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
