Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spånavskiljande formgivning, av Einar Wiberg - Maskinbearbetningsmetoder - 10. Fräsning - 11. Slipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spånavskiljande formgivning
daren. En fininställningsskruv finnes för lynettlagrets noggranna
inställning. För bekväm insättning av arborstången är lynettens lager
delat i två halvor.
11. Slipning.
I likhet med andra bearbetningsmetoder, såsom svarvning, hyvling,
fräsning, borttages vid slipningen material genom spånavskiljning.
Slipningen är beroende av följande faktorer:
1. Av materialet, som skall slipas, dess form, storlek och
fastspänning.
2. På den mängd material, som skall borttagas, och den
noggrannhet, varmed arbetsstyckets yta skall slipas.
3. Av slipskivan, materialets kornighet, hårdhet, bindemedel,
struktur, dimension samt av skivans tillstånd under slipningen.
4. Av vibrationsfri gång på spindeln och arbetsstycket och om
slipmaskinen har noggranna gejderstyrningar och god stabilitet.
5. Av maskinskötarens skicklighet och uppmärksamhet.
Slipskivor.
Slipmaterial och bindemedel.
Det naturliga slipmaterialet är i allmänhet fullständigt utträngt
av det syntetiska materialet. I huvudsak användas smärgel, korund,
alundum och kiselkarbid. Av dessa material användas mest alundum
och kiselkarbid. Alundum erhålles genom smältning på elektrisk väg
av aluminiumoxid (A12O2). Det användes för slipning av material med
hög hållfasthet, såsom kolstål, legerat stål, snabbstål och aducerat gods.
Kiselkarbid (Si C) erhålles genom smältning i elektriska ugnar av
kiselsand, koks, sågspån och salt. Sågspån och salt tillsättas endast som
reduktionsmedel. Kiselkarbiden användes för slipning av hårt och
sprött material, såsom grått och kokillhärdat gjutjärn, skärmetall,
koppar, mässing, mjuk brons, gummi etc.
Kornstorlek. Den storlek, som skall användas, beror på den
materialmängd, som skall borttagas, på materialets fysiska egenskaper och
den slipyta, som önskas. Ju grövre kornstorlek, desto kraftigare
materialavverkning. Ju finare slipytan skall vara, desto mindre
kornstorlek användes.
Kornstorleken betecknas med nummer. Numret anger antalet
maskor per eng. tum i de siktar, genom vilka det krossade materialet
skall passera. De finaste kornstorlekarna erhållas genom slamning.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
