Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Smidning - 41. Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smidning
41. Allmänt.
Smidning avser vanligen en plastisk formgivning av material,
uppvärmt till smidestemperatur. Endast vissa metaller och legeringar
kunna bearbetas genom smidning, och man skiljer sålunda på smidbart
och icke smidbart material.
Med smidbarhet menas, att intervallet mellan elasticitetsgränsen och
brottgränsen för ett visst material är så stort, att plastisk
formförändring kan åstadkommas genom slag eller tryck, utan att bristningar
inträda. Vissa material äro smidbara redan i kallt tillstånd, medan
andra genom uppvärmning kunna göras smidbara. Uppvärmningen
medför, att både brottgräns och elasticitetsgräns sänkas, men då den
senare sänkes relativt mer, förstoras intervallet mellan gränserna. Ju
större detta intervall är, desto lättare har man att anpassa den
deformerande kraftens storlek, så att bästa smidningsresultat erhålles.
För icke smidbara material gäller, att brottgräns och
elasticitetsgräns ligga mycket nära varandra eller t. o. m. sammanfalla, och att
intervallet mellan dem ej förstoras vid upphettning.
De viktigaste smidbara materialen äro: järn och stål, koppar,
aluminium, bronser och mässing samt lättmetaller. Ett icke smidbart
material är gjutjärn.
Genom smidning åstadkommas formgivning, strukturomvandling
och sammanfogning. Det är speciellt viktigt att veta, att materialets
struktur har stor betydelse bl. a. för hållfasthetsegenskaperna, och att
det sätt, på vilket smidningen utföres, blir avgörande för hur
strukturen utfaller. Sker t. ex. smidning från ett grövre gjutet ämne,
fordras vanligen en nedsmidning till c:a halva utgångsdimensionen för att
lämplig struktur skall erhållas genom hela ämnet. Det är i detta fall
den relativt grova gjutstrukturen, som omvandlas i en mera finkornig.
Valsade ämnen ha redan undergått så kraftig reduktion, att de ha en
ur hållfasthetssynpunkt lämplig kornstorlek.
Även värmningen av materialet inverkar på strukturen och hållfast-
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
