Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Smidning - 41. Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Formgivning utan spånbildning
av, att smidning av järn och stål bör ske vid 700—1 000°C, där
Kf -värdet är minst. I färgskalan över glödningstemperaturerna
gällande stål (se färgplansch) motsvaras 700 och 1 000°C av
röd-och vitvärme. Hur temperaturerna för smidning böra väljas
mellan dessa gränser är bl. a. beroende av materialets sammansättning.
Material med låg kolhalt fordra högre temperatur än de mera
kolhal-tiga. Det blir vanligen en erfarenhetssak från smedens sida att välja
rätt temperatur i varje särskilt fall, och glödgningsfärgerna bli oftast
den norm han därvid får gå efter.
För lättmetaller äro de lämpligaste smidestemperaturerna lägre,
eller 480—580°C och för koppar omkr. 600°C.
För att smidningen skall lyckas måste detaljen ha lämplig
smides-temperatur, men lika viktigt är, att uppvärmningen sker på rätt sätt.
All upphettning av metall, som samtidigt kommer i beröring med
luften, medför större eller mindre oxidation av metallytorna. Oxidskiktet
lossnar vanligen vid formgivningen men kan även bli inarbetat i
materialet, vilket skadar den homogena strukturen, som på så sätt blir
inmängd med glödspån. Oxidskiktet bör därför, där så är möjligt,
avlägsnas före bearbetningen. I vissa fall sker detta genom
borstning, i andra genom betning i lämpliga kemikalier, d. v. s. upplösning
av oxidskiktet.
Vid smidning benämnes det oxiderade materialet, som går förlorat,
avbränna och själva oxiden hammarslagg. Hänsyn till
materialförlusten får i vissa fall tagas vid ämnenas dimensionering.
Låter man uppvärmningen gå till alltför hög temperatur, erhålles
överhettning, som innebär, att materialet fått en grovkristallinisk
struktur. Hållfasthetsegenskaperna bli därigenom nedsatta. Strukturen kan
förbättras genom försiktig förnyad upphettning och utsmidning till
klenare dimension.
Bränt stål erhålles, om uppvärmningen sker till hög temperatur
under lång tid och under fritt tillopp för luften. Uttrycket innebär en
av-kolning genom oxidation av de ytligt liggande delarna av ämnet.
Av-kolningen och oxidationen av järnet beröra även kristallytorna ett
stycke in i godset, vilket ger sprödhet åt materialet. Bränt stål kan ej
återföras till ursprungskvaliteten utan måste kasseras. Särskilt
viktigt är att ej bränna höglegerade stålsorter, avsedda för härdning. Ha
nämligen ytskikten avkolats, är härdbarheten omintetgjord.
I det följande kommer huvudsakligen smidning av järn och stål att
behandlas. Dessa materials smidbarhet är till stor del beroende av
deras kolhalt. Smidbara äro jäm- och stålkvaliteter med kolhalt mellan
0,04 och 1,6%. I praktiken ligga dock kolhalterna mellan 0,1 och 0,8 å
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
