Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Smidning - 46. Sänksmide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smidning
mån måste påläggas. På grund av att även sänkena utvidgas något
genom upphettningen, måste krympmåtten göras något större, än vad
som kan beräknas ur materialets utvidgningskoefficient. Erforderlig
krympmån beror av såväl material som arbetsstyckenas form och
storlek. Man räknar vanligen för stål vid smidestemperatur med 1,2—
1,5 °/o. För rödvarma detaljer, som skäggas eller kalibreras (se nedan),
eller för klena arbetsstycken, som kylas hastigt, kan man nöja sig med
0,75—1,2 % krympmån. Stora, invecklat formade ämnen fordra ända
till 2 %. För exempelvis 12 °/o-igt manganstål och monelmetall anges
2 %, för aluminium 1,5—1,7 °/o och för elektron 1,2—1,6 °/o.
Vid utformning av arbetsstycken och sänken böra tvära övergångar
mellan olika sektioner undvikas. Alla kanter och vinklar skola i stället
förses med väl tilltagna hålkälar, som underlätta materialets flytning
och förhindra veck, otätheter, sprickor etc. Skarpa kanter i sänkena
nötas ned så gott som omedelbart eller också stukas de under slagen,
som på grund av den dåliga flytningen måste göras alltför kraftiga.
Hålkälarna i smidesverktygen böra ha radier på 2—8 mm, beroende
på detaljens storlek.
Lufthål böra borras i sänkena, om graveringarna äro djupa. I annat
fall uppstå luftfickor, och formen utfylles ej helt av materialet.
Följande håldiametrar rekommenderas.
Sänken <150 mm ø håldiameter 5 mm
» < 250 » ø » 8 »
» > 250 » ø » 10 »
Lika viktigt som vid vanlig smidning är, att slagytan i sänkena
utföres så, att materialets flytning underlättas och genomarbetningen
blir den önskade. Detta uppnås vanligen genom att använda flera
sänken, i vilka ämnet stegvis formas till slutgiltiga dimensioner. Man
benämner verktygen för- resp, färdigsänken. För mindre detaljer
kunna graveringarna härvid läggas intill varandra i samma sänken, medan
för grövre gods särskilda sänken fordras för varje operation.
Ett ur praktiken hämtat exempel skall visa nödvändigheten av att
välja riktiga slagytor i sänkena. För smidning av en vevstake med
H-sektion användes ett verktyg enligt fig. 303. På grund av att de på
arbetsstycket verkande krafterna huvudsakligen åstadkomma flytning
Fig. 303. Exempel på utformning av olämpliga slagytor.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
