Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lödning, svetsning, gasskärning och flamhärdning, av Hugo Frostne - Elektrisk bågsvetsning - 90. Spänning och strömstyrka i svetskretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrisk bågsvetsning
Bågspänning. Spänningen mellan elektrodspets och arhetsstycke
under svetsning benämnes bågspänning och är även den beroende av
de elektroder, som komma till användning vid svetsningen. Den är i
regel lägst vid tunnbelagda elektroder och högre ju tjockare
elektrodbeläggningen är. Bågspänningen är emellertid till en del även
beroende av bågens längd och stiger med ökad båglängd. Alltefter
båg-längden erhållas vid de olika elektrodslagen följande bågspänningar:
Obelagda metallelektroder ................ bågspänning 15—30 V
Tunnbelagda » » 20—25 V
Tjockbelagda » » 20—40 V
Kolelektroder.................................. » 15—65 V
Vid obelagda elektroder erhålles det undre gränsvärdet endast vid
automatsvetsning. Det övre gränsvärdet bestämmes till stor del av
elektroddiametern, varvid längre båge och högre spänning erfordras,
ju grövre elektroden är. Båglängden kan emellertid ej ökas över ett
visst värde, utan att bågen slocknar och dess släckvärde därmed
uppnås.
Svetsström. I det ögonblick bågen börjar att brinna, sjunker
spänningen till det lägre värde, som motsvarar svetsströmmen. Dennas
storlek är beroende av elektrodens diameter och beläggning,
svets-fogens läge och typ samt arbetsstyckets godstjocklek och
värmeavled-ningsförmåga. Den varierar mellan 15 och 20 A vid tunnplåtssvetsning
och upp till c:a 1 000 A vid t. ex. varmsvetsning av grova
gjutjärns-detaljer med grova elektroder. Det är alltså åtskilliga faktorer, som
bestämma svetsströmmens storlek, och dessa variera ofta vid samma
arbete, varför det kan vara nödvändigt att omreglera den under
arbetets gång. För att förbindningen skall bli god fordras nämligen, att
svetsströmmens storlek är den rätta. Materialövergången från elektrod
till arhetsstycke sker nämligen i form av droppar, vilka följa ljusbågen
och uppsugas av det på svetsstället befintliga smältbadet. Skulle detta
emellertid på grund av för låg svetsström vara för litet, kan denna
uppsugning ej ske utan en kallflytning, och utan att en därmed
sammanhängande dålig bindning uppstår. Om svetsströmmen däremot är för
hög, föreligger risk för att elektrodmaterialet överhettas och därigenom
skadas. Det är därför av stor betydelse för svetsens kvalitet, inte bara
att den kan regleras inom de för arbetet erforderliga gränserna, utan
även att denna reglering kan ske lätt och i tillräckligt små steg.
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
