Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytbehandling av metaller, av Ivar Sven-Nilsson - Speciella metoder - 113. Målning och lackering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytbehandling av metaller
med omsorg, då överskott i stället fördröjer torkandet. Beroende på
pigmentet är lämpliga halten metall i rostskyddsfärg, beräknad i procent
av oljemängden, 0,1—0,8 för bly, 0,04—0,12 för mangan, 0,05—0,60 för
bly-mangan och 0,03—0,14 för kobolt. Torkmetallerna verka i längden
sönderdelande på bindemedlet i färgen, varför det är bättre att taga
för litet, om man icke är alldeles tvungen att ha kortast möjliga
torktid, t. ex. när målningen måste göras i mycket fuktigt väder.
Särskilt när rostskyddsmålning måste företagas i fuktigt väder eller
vid stark kyla, framträda fördelarna hos Pahls rostskyddsmetod. Vid
denna sprutas smält, särskilt preparerad färg med en färgpistol genom
en svetslåga mot järnytan. Lågan torkar järnytan och bränner fast
färgen, som därför sitter utomordentligt bra.
Svarta lacker av den typ, som användes i cykelindustrien, äro
bränn-lacker på asfaltbasis. De brännas vid 180—200°G. De färgade lacker,
som användas i samma och liknande industrier, äro konsthartslacker,
som brännas vid 120—130°C.
När inga anspråk ställas på utseendet kunna ofta svarta, lufttorkande
bestrykningar användas. De äro billiga, lätta att påföra och mycket
hållbara. De bestå av stenkolstjära, vanligen löst i bensol eller tetralin
och tillsatt med litet kalkhydrat och sot. Asfaltlacker, med smältpunkt
vid 85—130° C, giva hårdare beläggning. Ugnsbrända i l1/^—2 timmar
vid 180—220° G äro vissa kvaliteter mycket hårda och
motståndskraftiga och t. o. m. polerbara.
Bleck- och stanslacker, såväl pigmenterade som färglösa eller svagt
färgade, såsom silver- eller guldlacker, äro konsthartslacker på
alkyd-eller karbamidhartsbasis. Besläktade med dessa äro även lacker på
ftalsyre- eller fenolhartsbasis, som tåla djupdragning och kokning och
därför användas inom konservindustrien.
Tack vare de moderna konsthartslackernas snabba torkning kan
numera bandstål lätt lackeras på ena eller båda sidor, brännas 15—20
minuter vid c:a 150°C och därefter ånyo upphasplas.
Cellulosalacker användas allt mer till metallackering, ehuru de icke
giva så hårda och hållbara överdrag som brännlackerna.
Zaponlack är tunnflytande, mycket ljus och snabbtorkande
nitro-cellulosalösning, som användes till skyddsöverdrag på polerad metall,
eftersom den är nästan osynlig. Zapon häftar utmärkt, dock icke på
arsenik, varför i detta fall s. k. metallfernissa, d. v. s. schellack löst i
sprit, bör användas.
Nitrocellulosalackerna hålla dåligt mot väder och vind och
användas därför mest pigmenterade. Särskilt i kombination med konstharts
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
