- Project Runeberg -  Verkstadsboken : teknisk handbok för verkstadsindustrien / II /
547

(1943-1944) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytbehandling av metaller, av Ivar Sven-Nilsson - Speciella metoder - 119. Skyddsbehandling av magnesium - 120. Förkoppring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Speciella metoder

Skikttjockleken blir c:a 0,02 mm på 45 minuter. Skiktet blir poröst
och bör impregneras efter torkning. Det är icke så hårt och slitstarkt
som normala eloxalskikt men kan på vissa legeringar uppnå nästan
samma styrka som hos eloxalskikt på duraluminium. Det har bättre
elasticitet och böjlighet än eloxalskikt men sämre vidhäftning.
Föremålet bör därför ha fått sin slutgiltiga form före elomagbehandlingen.

120. Förkoppring.

Förkoppring utföres som korrosionsskydd, som bindemedel mellan
olika beläggningar, som lätt färgbart överdrag av dekorativa skäl och
i vissa fall för att förbättra elektrisk ledningsförmåga samt vid
gal-vanoplastik. När det gäller täta och tjocka överdrag, framförallt som
korrosionsskydd och för att förbättra elektriska ledningsförmågan,
användes plätering eller i vissa fall metallsprutning. När tunna överdrag
kunna användas, tillämpas framförallt galvanisk förkoppring. Vid
galvanoplastik, alltså när det gäller överdrag, som sedan skola lossas
från underlaget för att användas självständigt, tillämpas sedan
gammalt galvanisk förkoppring. På senare tid har även metallsprutning
använts i dylika fall, ehuru sällan med koppar utan vanligen med stål.

Galvanisk förkoppring.

Förkoppring utan yttre strömkälla.

Det allra enklaste sättet för förkoppring är neddoppning av
föremålet i en kopparsaltlösning. Detta går endast på metaller med i
förhållande till koppar negativ potential, se tab. 82, och kan endast giva
helt tunna överdrag utan anspråk på soliditet. Försöker man få
tjockare och tätare överdrag genom att doppa längre tid, blir resultatet blott,
att överdraget sitter alldeles löst.

Metoden användes mest för järn, zink och aluminium. Föremålen
rengöras väl och doppas i lösningen helt hastigt samt sköljas väl och
torkas. I stället för doppning i lösning kan man rulla föremålen i
sågspån, sand eller kli, indränkt med utspädd lösning.

Järnföremål, såsom ståltråd, stålpennor, nålar, spik o. d.,
förkopp-ras på detta sätt i stora mängder. Sur kopparsulfatlösning, t. ex.
kop-parvitriol 7,5 g/1 och svavelsyra 3,8 g/1, användes ofta. Även alkaliska
lösningar med seignettesalt kunna användas, särskilt om remsor av
zink eller ännu hellre aluminium läggas in och få göra kontakt mot
godset. Ett sådant alkaliskt förkoppringsbad kan t. ex. vara:

547

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkstad44/2/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free