Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytbehandling av metaller, av Ivar Sven-Nilsson - Speciella metoder - 121. Förmässning, förbronsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytbehandling av metaller
121. Förmässning, förbronsning.
Förmässning utföres dels för att giva andra metaller ett
mässings-liknande utseende, dels liksom förkoppring för att sammanbinda
grundmetall och annat överdrag. Förmässning som korrosionsskydd på järn
eller zink utföres även, men endast i begränsad omfattning, sedan det
har visat sig, att dess verkan i detta hänseende är mera skadlig än
nyttig, om den icke utföres med särskild omsorg. Mässingsavfettning
användes stundom i stället för kopparavfettning.
Vid galvanisk förmässning använder man bad, som innehålla zink
och koppar i ungefär de proportioner, vari de ingå i den önskade
utfäll-ningen.
Utan yttre strömkälla kan förmässning av zink lätt utföras med ett
bad av 5 kg mässingsdubbelsalt i 100 1 vatten. Badet upphettas till
70° C, och zinkdelarna doppas däri under 3 minuter. När järn skall
behandlas, bör man använda aluminiumkontakt. Ett lämpligt bad är:
Kopparvitriol ..................................... 4 g/1
Zinkvitriol.......................................... 10 »
Gyankalium........................................... 8 »
Pottaska............................................. 4 »
Etsnatron............................................ 15 »
Temperatur ........................... 95—100°G
Hållbarheten hos sådana mässingsöverdrag är mycket dålig.
Med yttre strömkälla sker förmässning ungefär som förkoppring i
cyanidbad. Det har påvisats, att den utfällda mässingsbeläggningen icke
blott är en blandning utan en verklig legering av koppar och zink. Som
anoder tagas mässingsplåtar, dock enligt erfarenheten helst av 80 °/o
koppar och 20 °/o zink eller möjligen 70 resp. 30. Den zinkförlust, som
härigenom uppstår i badet, får kompenseras med regelbundna tillskott
av zinksalter. Anoderna lösa sig ganska dåligt, varför man bör ha
anodytan stor i förhållande till varuytan.
Särskilda tillsatser.
Ammoniak och ammoniumklorid användas allmänt. De giva jämnare
och klarare färg, buffra pH-värdet på gynnsamt sätt och höja
strömutbytet.
Blanktillsatser av olika slag användas även, t. ex. c:a 0,01 g/1
arsenik-trioxid, 0,3—0,45 g/1 fenol, rodansalter och polyvinylalkohol m. m.
Färgen på överdraget sammanhänger med dess halt av koppar och
zink. Då proportionerna därav äro starkt beroende av badets samman-
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
