Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verkstadsorganisation, av Hugo Olsson - Självkostnadsberäkningar - 66. Ändamål och sammansättning - 67. Omkostnadernas beräkning och fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Självkostnadsberäkningar
betslönen för ordern ifråga. Även innan ett arbete är utfört, är det
också möjligt att uppskattningsvis beräkna bägge dessa utgiftsposter.
67. Omkostnadernas beräkning och fördelning.
Det svåraste problemet blir att få tag i alla övriga utgifter, som
företaget åsamkats, samt skapa en fördelningsgrund så beskaffad, att
den fyller de krav, som uppställts i de 6 punkterna ovan. Dessa
utgifter kallas, som tidigare antytts, kostnader (direkta och indirekta).
De direkta kostnaderna äro i likhet med material och arbete mycket
lätta att hänföra till en bestämd produkt. De utgöra nämligen, som
namnet antyder, sådana utgifter, som uppkomma direkt i samband
med tillverkningen av en viss produkt. Det är ju självklart, att om
man för bearbetning av en bestämd vara köper ett specialverktyg för
50 kr, skall hela denna kostnad påföras varan ifråga. Svårare blir
det, när man kommer till de indirekta kostnaderna eller
omkostnaderna. Om man i stället för ovanstående exempel köper ett verktyg
för 50 kronor och detta är användbart för ett flertal order, inses
omedelbart, att det blir mera komplicerat att rättvist fördela dessa 50 kr.
på de olika orderna. Denna kostnad kallas indirekt, därför att den ej
direkt kan påföras en viss beställning.
Huvudprincipen för fördelningen av de indirekta kostnaderna på de
olika orderna är att samla upp dem på vissa s. k. kostnadsställen samt
sedan genom någon lämplig fördelningsbas sprida ut dem på resp, order
i den proportion, varmed företagets produktionskapacitet tagits i
anspråk.
Om vi först betrakta materialkostnaden finna vi, att företaget
förutom inköpspris har en hel del utgifter, som sammanhänga med
materialets lagring. Dit räknas löner för förrådspersonal, interna
transportkostnader för förrådsmaterial, kapitalränta och
försäkringsomkost-nader för förrådet, avskrivningskostnader för förrådsmaterial (på grund
av felvägning m. m.), lokalkostnader, kapitalränta och avskrivning å
förrådsinventarier m. m. Dessa utgifter skola i sista hand fördelas på
alla produkter, som lämna företaget. Enklast blir att öka materialets
värde i självkostnader med ett procentuellt tillägg, motsvarande dessa
omkostnader. Om man exempelvis under ett år har
förrådsomkostna-der på 41000 kronor och materialförbrukningen motsvarar 2 160 000
kronor, erhålles ett procentuellt tillägg =1,9 °/o, varmed alltså
direktmaterialets andel i självkostnaden skall ökas.
Inom ett företag stort som litet har man alltid en eller flera
avdelningar, som direkt producera den vara som skall säljas. Dessutom
finnes det administrativ personal, ev. diverse hjälpavdelningar, kon-
15 — Verkstadsboken III.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
